Blogginlägg

Dokumentären når inte upp i skivans exklusiva nivå

Postad: 2008-05-22 07:28
Kategori: Dvd-recensioner

John Lennon
John Lennon/Plastic Ono Band
(Eagle Vision/Playground)


Ju bättre och mer historisk skiva som ska återberättas desto svårare är det att riktigt leva upp till förväntningarna. I serien ”Classic Albums” har de kommit fram till John Lennons första riktiga soloskiva, en känslomässigt sprängfylld skiva. Dokumentären om skivan når inte upp till det nakna, råa, frustrerade och det totalt utlämnande och uppseendeväckande soundet som förekommer på skivan.
   Huvuddelen av dvd:n innehåller dels en mängd intervjusnuttar, med Lennon själv och många inblandade med Yoko Ono i spetsen, och dels en berättelse om tidsperioden när Beatles splittrades och Lennon gjorde det ena spektakulära utspelet efter det andra.
   Kan man sedan tidigare historien om den här tiden tillför dvd:n inte mycket. Massor av korta filmklipp, snabba intervjuutdrag och inga autentiska skivinspelningsbilder ger ingen djupare analys varför skivan låter som den låter.
   John Lennons egna uttalanden i filmen är nästan alltid spridda kommentarer utan bild. Med andra ord ihopplockade utdrag från radiointervjuer. Då ger de nyare intervjuerna med journalisterna Jann Wenner, Richard Williams och Mark Lewisohn betydligt mer. Och basisten Klaus Voorman, en av bara tre musiker på skivan, som berättar initierat om bandet Plastic Ono Band och inspelningarna.
   Vi får också förklaringen till varför skivan har ett så down to basic-sound fast den legendariske producenten Phil Spector var inblandad: Han var knappt närvarande, hjälpte bara till med det tekniska.
   Då är dvd:ns bonusmaterial på 37 minuter mycket mer intressant. Där vi får följa flera av teknikerna, som Richard Lush och John Leckie, när de spelar upp alternativtagningar direkt från originalbanden. Hur ”Working class hero” spelades in i två delar och hur en gitarrversion av ”God” låter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2008 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.