Blogginlägg

Dokumentären når inte upp i skivans exklusiva nivå

Postad: 2008-05-22 07:28
Kategori: Dvd-recensioner

John Lennon
John Lennon/Plastic Ono Band
(Eagle Vision/Playground)


Ju bättre och mer historisk skiva som ska återberättas desto svårare är det att riktigt leva upp till förväntningarna. I serien ”Classic Albums” har de kommit fram till John Lennons första riktiga soloskiva, en känslomässigt sprängfylld skiva. Dokumentären om skivan når inte upp till det nakna, råa, frustrerade och det totalt utlämnande och uppseendeväckande soundet som förekommer på skivan.
   Huvuddelen av dvd:n innehåller dels en mängd intervjusnuttar, med Lennon själv och många inblandade med Yoko Ono i spetsen, och dels en berättelse om tidsperioden när Beatles splittrades och Lennon gjorde det ena spektakulära utspelet efter det andra.
   Kan man sedan tidigare historien om den här tiden tillför dvd:n inte mycket. Massor av korta filmklipp, snabba intervjuutdrag och inga autentiska skivinspelningsbilder ger ingen djupare analys varför skivan låter som den låter.
   John Lennons egna uttalanden i filmen är nästan alltid spridda kommentarer utan bild. Med andra ord ihopplockade utdrag från radiointervjuer. Då ger de nyare intervjuerna med journalisterna Jann Wenner, Richard Williams och Mark Lewisohn betydligt mer. Och basisten Klaus Voorman, en av bara tre musiker på skivan, som berättar initierat om bandet Plastic Ono Band och inspelningarna.
   Vi får också förklaringen till varför skivan har ett så down to basic-sound fast den legendariske producenten Phil Spector var inblandad: Han var knappt närvarande, hjälpte bara till med det tekniska.
   Då är dvd:ns bonusmaterial på 37 minuter mycket mer intressant. Där vi får följa flera av teknikerna, som Richard Lush och John Leckie, när de spelar upp alternativtagningar direkt från originalbanden. Hur ”Working class hero” spelades in i två delar och hur en gitarrversion av ”God” låter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (429)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (224)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (123)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2008 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Roger Ramsell 18/02: The Marshalls nämns i artikeln. Vet du vad medlemmarna i Luleå bandet The M...

Kjell J 16/02: Ser att du nämner bandet Shoes här i texten, vet inte om du möjligen har koll...

Silja 14/02: Å i kväll fredag spelar bandet på Närke Kulturbryggeri! Utsålt!...

Bodil Grek 13/02: Bra recension lagom till spelningen den 14/2 på Kulturbryggeriet. Snygg presen...

Mikael 10/02: Ola Magnell har följt mig sedan tidiga tonåren. Han var ju både vemodig och r...

Mats 6/02: Tack för ett som vanligt intressant inlägg. Jag tycker att den överlägset b...

Erik 3/02: Bra recension. Att det står 2019 är bara för att kolla om vi läser ordentlig...

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen und...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fe...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.