Blogginlägg

Dokumentären når inte upp i skivans exklusiva nivå

Postad: 2008-05-22 07:28
Kategori: Dvd-recensioner

John Lennon
John Lennon/Plastic Ono Band
(Eagle Vision/Playground)


Ju bättre och mer historisk skiva som ska återberättas desto svårare är det att riktigt leva upp till förväntningarna. I serien ”Classic Albums” har de kommit fram till John Lennons första riktiga soloskiva, en känslomässigt sprängfylld skiva. Dokumentären om skivan når inte upp till det nakna, råa, frustrerade och det totalt utlämnande och uppseendeväckande soundet som förekommer på skivan.
   Huvuddelen av dvd:n innehåller dels en mängd intervjusnuttar, med Lennon själv och många inblandade med Yoko Ono i spetsen, och dels en berättelse om tidsperioden när Beatles splittrades och Lennon gjorde det ena spektakulära utspelet efter det andra.
   Kan man sedan tidigare historien om den här tiden tillför dvd:n inte mycket. Massor av korta filmklipp, snabba intervjuutdrag och inga autentiska skivinspelningsbilder ger ingen djupare analys varför skivan låter som den låter.
   John Lennons egna uttalanden i filmen är nästan alltid spridda kommentarer utan bild. Med andra ord ihopplockade utdrag från radiointervjuer. Då ger de nyare intervjuerna med journalisterna Jann Wenner, Richard Williams och Mark Lewisohn betydligt mer. Och basisten Klaus Voorman, en av bara tre musiker på skivan, som berättar initierat om bandet Plastic Ono Band och inspelningarna.
   Vi får också förklaringen till varför skivan har ett så down to basic-sound fast den legendariske producenten Phil Spector var inblandad: Han var knappt närvarande, hjälpte bara till med det tekniska.
   Då är dvd:ns bonusmaterial på 37 minuter mycket mer intressant. Där vi får följa flera av teknikerna, som Richard Lush och John Leckie, när de spelar upp alternativtagningar direkt från originalbanden. Hur ”Working class hero” spelades in i två delar och hur en gitarrversion av ”God” låter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2008 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.