Blogginlägg

1989: Lolita Pop i topp

När årsbästalistan skulle spikas på decenniets sista år kunde jag inte motstå frestelsen att utnämna mina lokala hjältar Lolita Pop till årets bästa skiva. Det är inget i dag jag behöver skämmas för. Skivan står sig mycket bra än idag vilket inte är fallet med Pogues 1989-skiva. Den kom inte ens med på min 80-tals-lista. I övrigt skrev jag 19 december 1989 i Nerikes Allehanda följande rader.


Roy Orbison.

Att utnämna årets bästa skivor enligt en graderad lista har varit ett lika tufft och svettigt jobb som alla år tidigare. Ett femtontal skivor slogs om de tio platserna vars inbördes ordning är mycket jämn. Efter våndorna känns det både roligt, rättvist och rimligt att utropa Lolita Pop till årets artister i LP-klassen.
   Den som väntade på något gott och bra fick vänta till 1989. Det hade gått fyra år sedan Lolita Pops förra LP med nya låtar. Engelskan hade blivit deras nya språk men framför allt hade gruppen utvecklats musikaliskt och ”Love poison” är en klassisk LP med både bredd och variation.
   Vad som förenar de tre första skivorna på min topp tio-lista, förutom att de står i en liten klass för sig, är att det förekommer en och annan säckpipa på alla tre skivorna.
   På en drygt 64 minuter lång LP hinner Elvis Costello med det mesta på ”Spike”. Bäst är han i dre lugna folkmusikinspirerade låtarna som ”Tramp the dirt down” och ”Any king’s shilling”.
   Engelska The Pogues är annars årets folkmusikhjältar som gjort sin jämnaste och bästa LP. Det kan bero på att gruppen nu blivit en grupp. Nästan alla medlemmarna skriver låtar och det är inte längre bara Shane MacGowans personlighet som härskar.
   Gamlingen Neil Young har totalt sett gjort sin bästa LP på tio år med ”Freedom”. Även det en skiva med över en timmes speltid.
   Eldkvarn återkom till årsbästalistan efter den relativa svackan på ”Kungarna från Broadway”.
   Tom Pettys ”Full moon fever” hade allt av pop, fräck rock och fnatastiska melodier.
   Engelsmännen Squeeze och Graham Parker gör det de är allra bäst på. Förenar pop och rock på ett genialt sätt.
   Roy Orbisons ”Mystery girl” var en alldeles för lysande LP för att ges ut postumt. Dock tycker jag personligen att han sjöng bättre på liveskivan ”Black and night”.
   Di Leva gjorde också sin bästa LPi år. ”Rymdblomma” klassar jag ett par snäpp högre än upphaussade ”Vem ska jag tro på?”.

ÅRETS BÄSTA ALBUM 1989
1. LOLITA POP: Love poison
2. ELVIS COSTELLO: Spike
3. THE POGUES: Peace and love
4. NEIL YOUNG: Freedom
5. ELDKVARN: Karusellkvällar
6. TOM PETTY: Full moon fever
7. GRAHAM PARKER: Human soul
8. SQUEEZE: Frank
9. ROY ORBISON: Mystery girl
10. DI LEVA: Rymdblomma

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.