Blogginlägg

#41: Freedom

Postad: 2007-10-04 07:24
Kategori: 80-talets bästa

NEIL YOUNG: Freedom (Reprise, 1989)
Efter ett närmast oslagbart 70-tal av starka album blev 80-talet tillnärmelsevis ett inte lika bra decennium för Neil Young som soloartist. Efter många experiment med synt (”Trans”), rockabilly (”Everybody’s rockin’”) och country (”Old ways”) och försökte han på mitten av 80-talet göra homogena album men lyckades knappast.
   ”Landing on water”, ”Life” och ”This note’s for you” tillhör som helhet inte Youngs klassiker direkt. Det var först 1989 som Neil Young-produktionen nådde sin topp med en mycket varierad och stundtals väldigt starkt album, ”Freedom”.
   En välmatad skiva av nära nog klassisk kvalité. Med en speltid på en dryg timme presenterar skivan Neil Young på bästa humör. Många positiva och optimistiska kärlekslåtar som ramas in av den triumferande ”Rocking in the free world” i två olika versioner, en akustisk (live) och en elektrisk (i studio). Låten har blivit en av Neils mest kända låtar, inte minst som avslutningslåt på konserter.
   "Freedom" påminner på sätt och vis om ”Rust never sleeps” men domineras av ballader och lågtempolåtar. ”Hanging on a limb” (duett med Linda Ronstadt), ”The ways of love” (även den med Linda), ”Someday”, ”Wrecking ball” (låten Emmylou Harris spelade in på 90-talet och uppkallade ett helt album efter) och ”No more” är helt i klass med förstasidan på ”Rust never sleeps”.
   Neil Young lyckades behålla den råa och rockiga känslan även i ballader och kärlekslåtar. ”Freedom” är ett jämnt, harmoniskt och bra album utan mindre viktiga spår. Sensationellt jämn med tanke på den långa speltiden.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (137)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2007 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.