Blogginlägg

Kristian Anttila levererade en nästan punkig trekvart

Postad: 2007-10-02 19:34
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/10 2007.

KONSERT
Kristian Anttila
Klubb Smart/Satin, Örebro 29/9 2007


I dessa tider när det är äldre svenska poppare som regerar, jag tänker närmast på Lars Winnerbäck (skiva), Tomas Andersson Wij (konsert) och Peter LeMarc (skiva), var det uppfriskande att få se och höra ung, svensk manlig pop på göteborgska.
   På lördagskvällen, eller natten (han gick på scen strax efter midnatt), återvände Kristian Anttila till den trånga, intima Klubb Smart-scenen och levererade en nästan punkig trekvart. Stökig och högljudd men också melodisk och catchy.
   Inspirerade av förbandet, Napoleon från Uppsala, tog Anttilas band vid soundcheck i pausen mellan konserterna upp kampen med dj-musiken (”Rebel rebel” med David Bowie) för att få in känslan för att genomföra ett minst lika intensivt uppträdande.
   Anttilas klädsamt eleganta tangorabatt rimmade ganska illa med den punkprofilerade pop som slungades ut från scenen. Det började hetsigt utan spotlights i Anttilas ansikte. De gick ut hårt redan från början och tempot var sedan genomgående högt under konsertens samtliga elva låtar. Inget smek, inget fjant och knappt några mellansnack. Desto mer svett och glädje men utan några tårar.
   Kristian inledde med hetsiga ”Självmordsblond” och bjöd sedan på låtar från hela sin karriär. Men också material som ännu inte släppts. Låtar som jag inte vet namnet på, från en skiva som är utlovad till denna höst, som hade spektakulära la-la- och åh-åh-refränger. Och sedan naturligtvis ”Hårt godis” som redan måste betraktas som en mindre hit fast den ännu inte finns på skiva.
   Sedan förra Örebro-besöket, Klubb Smart våren -06, hade setlistan uppgraderats avsevärt med de nya låtarna. Och sommarens stora hitlåt ”Vill ha dig” blev inte oväntat en av lördagskvällens stora publikfavoriter.
   Och medan frieriet till publiken var igång fortsatte han med den dansanta ”Paul Weller” och explosiva ”Ingenting, ingenting… ingenting” som fick avsluta ordinarie konsert i ett moln av överstyrda rundgångsgitarrer. Och en uppmaning från Kristian att vi skulle ses i baren.
   Om han blev kung i baren vet jag inte men när jag kom ut i den ljumma septembernatten blev det med ens uppenbart att Anttila inte hade utnyttjat repertoarens melodiska fördelar fullt ut men däremot givit oss ett punkgig värt namnet. Där finstilta ballader, tonsäker sång och exakt ljud var bannlysta.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2007 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.