Blogginlägg

#42: Historier från en väg

KAJSA GRYTT & MALENA JÖNSSON: Historier från en väg (Hi Fidelity/EMI, 1986)
Kajsa, Malena och de andra tjejerna i Tant Strul bestämde sig för att lägga ner bandet sommaren 1985. Sista spelningen genomfördes på Roskildefestivalen det året.
   Då hade Kajsa & Malena redan börjat om. Kajsa har beskrivit det mycket målande på samlingsskivan ”Diamanter”:
   - Vi ville rensa, komma närmare, höras. Vi ville lära oss våra instrument bättre. Rösten, texten och piano. Närvaron.
   Det kunde inte sägas bättre. I en tid när det svulstiga och syntiga gällde. Därför kändes deras duodebut ”Historier från en väg” så otroligt välkommen när den släpptes i november 1986. Som då fick mig att skriva en recension som jag tycker håller än idag. Vilket jag knappast tycker om allt jag skrivit genom åren. Därför återger jag här recensionen i sin helhet:

”I rockmusikens vansinniga värld av galningar och popmusikens lättja, en mix av stöld och imitation, är det lätt att gå bort sig. Där cynism är honnörsord och påklistrad image nyckeln till framgång.
   Det är i den så kallade verkligheten som suget kommer efter något mänskligt, angeläget, naket och oförstört. Där röster sjunger och instrument spelar. Där allt känns äkta och ärligt. Där inga åthävor behövs, inga dataingenjörer eller trendsättare är inblandade.
   Det är i den snäva fållan och på det försvinnande utrymmet som Kajsa Grytt och Malena Jönssons LP ”Historier från en väg” gör entré. Et stor, mycket stor, entré.
   Här är de i flera avseenden ensamma med mycket små men effektfulla inpass från några få gästmusiker. Det är inte rock, inte blues, inte jazz, inte schlager, inte folkmusik. ”Historier från en väg” är allt. Och ändå lite till.
   Paret Grytt/Jönsson framförde tidigt i våras dessa sånger levande med endast ett akustiskt piano som komp. Det fungerade perfekt då, den ödesdigra kvällen i februari, och det låter lika bra nu på skiva.
   En ensam trumpet, saxofon, dragspel eller oboe förstärker intrycken utan att bryta den ödesmättade nästan hypnotiska stämningen i Kajsa Grytts och Malen Jönssons sånger.
   Flickorna har regisserats med varm hand av Kjell Andersson, ”känd” från sitt samarbete med Ulf Lundell. Han var bland annat ansvarig för Lundells akustiska ”12 sånger” med enbart gitarr i kompet.
   Nu uppnår Andersson samma innerliga och nakna totaleffekt med små medel men mycket stora genidrag.
   Basisten Backa Hans Eriksson är spindeln i det lilla nätet bakom flickorna. Han spelar även banjo, mandolin och saxofon och har skrivit några andlöst vackra stråkarrangemang.
   När hypnosen till Kajsa Grytts bedårande och personliga röst lagt sig, vilket tar tid, är poesin det vackraste jag har läst och hört i år. Inramad av små ögonblicksbilder som hand i hanske passar arrangemang och musikintron.
   Ingen sång faller ur på denna gränslöst imponerande LP men de utpräglade balladerna är mina favoriter. ”Vänd dig bort”, ”I det bleka morgonljuset”, ”Han säger” och ”Brev från ett torg”, den sistnämnda skriven av Kajsas bror Pelle Grytt som äger samma unika skicklighet som sin syster att skriva fängslande och lyhörda ballader.
   ”Historier från en väg” har jämförelsevis inga konkurrenter i sin höga klass. Den tar tid, är inte rädd för pauser och lågmälda inslag och känner pulsen slå. Värnar om människan när hotet närmar sig i form av den snö som ännu inte fallit.”

Obegripligt att jag inte nämnde ”Vi kan göra det igen”, en av skivans absolut bästa låtar i min recension. Både rockig och balladbaserad. Med ett häftigt gitarrsolo av Bengt Kirschon. På skivan finns också ett av de snyggaste baritonsaxofonsolon jag känner till, spelat av Gunnar Bergsten på ”Han säger”.
   Den ödesdigra kvällen i februari, jag hänvisar till i recensionen, är 28 februari när Kajsa & Malena spelar förband till Eldkvarn på Rockmagasinet i Örebro. Någon gång under Eldkvarns konsert, på ett annat ställe i Stockholm, mördas Olof Palme…

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.