Blogginlägg

#41: Freedom

NEIL YOUNG: Freedom (Reprise, 1989)
Efter ett närmast oslagbart 70-tal av starka album blev 80-talet tillnärmelsevis ett inte lika bra decennium för Neil Young som soloartist. Efter många experiment med synt (”Trans”), rockabilly (”Everybody’s rockin’”) och country (”Old ways”) och försökte han på mitten av 80-talet göra homogena album men lyckades knappast.
   ”Landing on water”, ”Life” och ”This note’s for you” tillhör som helhet inte Youngs klassiker direkt. Det var först 1989 som Neil Young-produktionen nådde sin topp med en mycket varierad och stundtals väldigt starkt album, ”Freedom”.
   En välmatad skiva av nära nog klassisk kvalité. Med en speltid på en dryg timme presenterar skivan Neil Young på bästa humör. Många positiva och optimistiska kärlekslåtar som ramas in av den triumferande ”Rocking in the free world” i två olika versioner, en akustisk (live) och en elektrisk (i studio). Låten har blivit en av Neils mest kända låtar, inte minst som avslutningslåt på konserter.
   "Freedom" påminner på sätt och vis om ”Rust never sleeps” men domineras av ballader och lågtempolåtar. ”Hanging on a limb” (duett med Linda Ronstadt), ”The ways of love” (även den med Linda), ”Someday”, ”Wrecking ball” (låten Emmylou Harris spelade in på 90-talet och uppkallade ett helt album efter) och ”No more” är helt i klass med förstasidan på ”Rust never sleeps”.
   Neil Young lyckades behålla den råa och rockiga känslan även i ballader och kärlekslåtar. ”Freedom” är ett jämnt, harmoniskt och bra album utan mindre viktiga spår. Sensationellt jämn med tanke på den långa speltiden.

/ Håkan

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.