Blogginlägg

"Watch me catch fire"

BIG HEAT: Watch me catch fire (A&M AM 239)
Ren och skär soul av absolut bästa engelska märke! Två fantastiska röster och en helt underbar produktion av Elvis Costello. Han har lyckats kombinera två pubrockröster med ett Stax-kryddat sound som ger den här balladen så mycket kraft och energi att jag omöjligt kan glömma bort den fast Big Heat varken förr eller senare gjorde någon mer skiva.
   En tragisk olycka och en stor katastrof, som 11 maj 1985 brände ner en hel sida av Bradfords fotbollsstadion. 56 människor omkom i lågorna och plötsligt var det naturligtvis ingen radiostation som ville spela en låt som hette ”Watch me catch fire”…
   Den stora tragedin var givetvis branden, som uppstod mitt under en match, men det känns också sorgligt att en sån fantastisk låt med sitt soulfyllt tidlösa sound och det fina framträdandet skulle försvinna så snabbt.
   I centrum på den här stora gruppen stod Drew Barfield och Bill Hurley. Barfield kom från en grupp som hette The Keys och Hurley var frontmannen i Inmates som han hoppade av mellan 1982 och 1986. Den mäktigt store Hurley och den mindre Barfield hade båda stora röster framför ett tiomannaband där gitarristen Chris Parks (från Any Trouble), var lite mer framträdande än de andra.
   Bakom blåset med John ”Irish Earle, saxofon, och Dick Hanson, trumpet, hördes Costellos smäktande röst som toppen på arrangemanget. Men det var inte så lätt att få ge ut den här skivan. Hurley har berättat lite detaljer:
   ”I took round the demos for that band and the record companies were telling me it was too authentic, too ‘black’.. which disillusioned me a little. However I’d send a tape to Elvis Costello just to ask what he thought and he came on board as producer. Of course record companies were a little more interested!
   Big Heat gjorde ett Old Grey Whistle Test-framträdande på engelsk tv strax efter den ödesdigra branden men kallade låten då för enbart ”Watch me”. Sedan visar all research jag har gjort att gruppen splittrades men jag har ett tydligt minne av att jag såg en version av gruppen uppträda live på puben Half Moon i Putney i västra London i december 1985. Som gav mig anledning att skriva följande lilla betraktelse i Nerikes Allehanda på julafton 1985:
   ”Jag blev helt överkörd av det fantastiska samspelet m ellan de båda sångarna och den instrumentala attacken hos gruppen i övrigt. Det är musik som lever på sin känsla och engagemang och inte minst bra låtar.
   Det är den lille ettrige Drew Barfield som skriver det mesta i gruppen gruppen och han fick, inte helt överraskande, med en låt på Paul Youngs senaste album. Och Big Heats fantastiska singel från i våras är en låt som borde ha varit skräddarsydd för Paul Youngs långsammare repertoar.
   I bjärt kontrast till Barfield står Hurley lång och ståtlig och sjunger mörka bastoner som får alla hjärtan att smälta denna intima torsdagskväll i London. På en pub vars väggar svettas av brinnande soulmusik som framförs.”

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.