Blogginlägg från 2008-03-26

”Vinn hjärta vinn”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/3 2008.

Pugh Rogefeldt
Vinn hjärta vinn
(Metronome/Rhino/Wea/Warner)

Pugh Rogefeldt har gjort det igen. Och då menar jag det inte i negativ mening. Han har försökt återskapa 1969-stämningar med den här skivan men samtidigt låter det helt tidlöst för Pugh har ett så personligt sätt att skriva, spela och sjunga att det aldrig kommer att bli gammalmodigt.
   Han har ju återvänt till det här "gamla" minst en gång tidigare i sin karriär, på den mycket homogena "Maraton" (1999), men spetsar till förväntningarna ytterligare den här gången. Genom att återförenas med musikerna Georg Wadenius, gitarr, och Jan Karlsson, trummor, som numera stavar sina namn på ett lite annorlunda sätt, blir det automatiskt fart på marknadsföringen. Men det borgar också för ett torrt halvakustiskt, trovärdigt och många gånger mycket underhållande sound.
   Som kanske hade kraschlandat om inte Pugh åter skrivit sina alldeles egna, udda och mycket personliga texter till de enkla men mycket effektiva melodierna. Där det tajta svänget och de ibland lekfullt barnsliga ramsorna är viktigare än några spektakulära arrangemang.
Skivan har ett ljud som, inbillar jag mig, producerar sig själv. Därför är det märkligt att en i sammanhanget så udda figur som Martin Axén, gitarrist i The Ark, engagerats som producent och ändå påverkat slutprodukten så lite.
   OK, några gånger tar känslorna över och de jazzskolade musikerna virvlar ut i några för långa spontana solon. Men i övrigt hålls allt kort (10 låtar/37 minuter), simpelt och väldigt personligt.
Bästa låtar: "Hare nu så bra", "Sommarflum", "Du kan kyssa din mamma ajö", "Lust hunger" och "Taggiga rosen".

/ Håkan

Beatles-manager dog i söndags

På bilden ovan ser det ut som Neil Aspinall (till höger) verkligen var medlem i Beatles. Men han var aldrig det. Däremot kallades han allmänt för Beatles femte medlem. Men i söndags tog hans liv slut, han dog i lungcancer 66 år gammal.
   Neil var tidigt kompis med Paul McCartney och George Harrison när de alla gick i skolan Liverpool Institute for Boys. När sedan The Beatles bildades blev han gruppens roadie och när gruppen 1966 slutade turnera och när deras manager Brian Epstein dog 1967 så var Neil Aspinall den naturlige efterträdaren.
   Han drev sedan Beatles företag Apple Corps fram till förra året.
   Många har genom åren fått titeln ”Beatles femte medlem”. Det mest naturliga namnet är givetvis skivproducenten George Martin som musikaliskt betydde mer för Beatles än någon annan. Även den tidige medlemmen Stuart Sutcliffe kunde med rätta kalla sig för femte medlem för på den tiden var Beatles en kvintett.
   Här och här och här kan ni läsa mer om Neil Aspinall.

/ Håkan

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.