Blogginlägg

Mer forskning än musik

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/2 2008.

LITTERATUR
Björn Horgby
Rock och uppror
(Carlsson Bokförlag)

Jag har under de senaste året läst många biografier inom rock- och popavdelningen. Snygga och innehållsrika böcker där jag ofta saknat analyser. Fakta och snygga bilder har gått före fördjupningen och förklaringen.
   Nu får jag allt på en gång. Björn Horgby, professor i historia vid Örebro universitet, levererar 370 sidor av analys, funderingar och diskussioner kring rockmusikens utveckling från 1955 till 1969.
   Innehållet i boken är resultatet av ett forskningsprojekt och boken i sig ger många och omfattande svar på Horgbys alla frågor. Några kapitel heter Begreppet hegemoni, Teoretiska och metodiska redskap och Kampen om den politiska diskursen. Det är minsann djup forskning och en fullständig redovisning. Till och från ogenomträngliga och akademiska funderingar för en läsare, som undertecknad, som är uppfödd på ”WopBopaLooBopLopBamBoom”.
   Horgby rör sig med många vetenskapliga begrepp där exempelvis ord som hegemoni och diskurs tidigare var okända i min värld. Därför blir boken en aning tung när jag läser om hur han ska redovisa sina egna funderingar, diskutera källmaterialet och samtidigt beskriva rock- och poputvecklingen under de aktuella åren.
   Referenserna är många och åtskilliga sidor ägnas åt redovisning av dessa. Och fotnoterna på slutet är så omfattande och många att de bildar ett helt eget kapitel på slutet.
   Hursomhelst försöker Horgby bena ut den ständiga frågan om rockens roll i demokratins, jämställdhetens och hela samhällets utveckling. Det kräver naturligtvis sitt utrymme men det blir mycket pedagogik, historiebeskrivning och egna kvalificerade gissningar. Och Horgby skriver om allt.
   Han har dessutom analyserat låttexter och kommit fram till att Stones texter innehöll många kvinnoförnedrande detaljer medan Beatles på alla sätt var snällare. Ingen nyhet, direkt.
   Sedan väver han in den musikaliska utvecklingen i samhällshistorien och vi får en bok som jag sorterar in bland forskningsrapporterna och inte bland musikböckerna.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.