Blogginlägg

Pubrockens ständigt skiftande sound och arrangemang

Postad: 2008-02-14 07:50
Kategori: Pubrock

För några veckor sedan, på det traditionella morgonfikat på Ritorno på Odengatan, överräckte min vän Tommy i Stockholm några intressanta skivor. Tommy älskar pubrock liksom jag och skivorna representerade tre typiska pubrockband från 70-talet. Vars karriärer utspelade sig i England men inte alltid ursprungligen kom från det landet. De här tre skivorna är perfekt anpassade för genren. Nämligen att det musikaliska ständigt skiftar sound och arrangemang och att de stora influenserna har sina rötter på andra sidan Atlanten.
   Lite kort beskriver och recenserar jag skivorna här:

EGGS OVER EASY: Good‘n’cheap (Hux, 2006)
Den engelska pubrockens pionjärer var ironiskt nog amerikaner. Trion tillbringade några år i England mellan 1971 och 1972 och satte oerhörda avtryck i samtidens engelska band. De påverkade band som Bees Make Honey (se nedan) och Brinsley Schwarz och deras musik med det amerikanska ursprunget fann plötsligt en naturlig mötesplats på de brittiska pubarna.
   Deras ”Good’n’cheap”, ursprungligen utgiven 1972, är som en prototyp av hela pubrockgenren. Splittrad men fantastiskt fint varierad med stor musikalisk bredd. I några countryklingande låtar, ”Arkansas” och ”Runnin’ down to Memphis”, förstår man hur Nick Lowe och grabbarna i Brinsleys så direkt influerades av det melodiskt och jordnära amerikanska soundet.
   Skivan innehåller också ren rock’n’roll, underbar pop med fina körer och flera låtar som inte hade gjort bort sig på en The Band-skiva. På återutgivningens extralåtar finns det också prov på ganska traditionell jazz, ”111 Avenue C”, och då det blir kanske för spretigt för att enkelt kategorisera gruppen som en typisk pubrockgrupp.
   Men refrängen i en annan extralåt, ”Bar in my car”, visar klockrent var de här tre amerikanska killarna hör hemma: ”Put a bar in the backseat of my car/And drive myself to drink”.

CHILLI WILLI & THE RED HOT PEPPERS: Bongos over Balham (Castle, 2006)
Den här engelska gruppen låter mer amerikansk och countryinfluerad än någon annan från England. Det är verkligen traditionell country, flitigt med steelguitar och snygga körer. Det var här Pete Thomas, trummisen i Attractions, först gjorde sig ett namn. Men det var Phil Lithman som var gruppens starke man som sångare, gitarrist och låtskrivare.
   Slutet av 60-talet hade Lithman, som också spelade steelguitar, fiol och piano, tillbringat i San Francisco och där påverkats av amerikansk musik.
   Rötterna i countrymusiken var djupa men där fanns också western swing, r&b, fioldominerad folkmusik och lite modernare countryrock. Faktiskt härleder jag flera av de latininspirerade låtarna till exempelvis Stephen Stills Manassas.
   Skivan, som ursprungligen gavs ut 1974, har titlar som ”Truck driving girl”, ”Desert island woman” och märkliga ”9-5 songwriting man”. På återutgivningen har originalets elva låtar utökats med ytterligare nio, studioouttakes och livelåtar.
   Där finns exempelvis ”Goodbye Nashville, Hello Camden Town” (som blev titel på en hel pubrocksamling härom året) och på skivans sista låt, den liveinspelade gamla countrylåten ”Six days on the road” presenterar Lithman låten som ”the national anthem of the pubrock”.

BEES MAKE HONEY: Anthology: Back on track (Acadia, 2003)
Pubrockexplosionen definierades mest som ett engelsk fenomen eller rent av något som utspelade sig lokalt I London. Men den här gruppen hade alla sina rötter på Irland bland det landets rena showband. Därför låter det väldigt traditionellt och omodernt om mycket av gruppens låtar på den här samlingen. En dubbel-cd med dels studiolåtar från 1972-75 och sedan en liveskiva inspelad 1976.
   Bandet leddes av basisten Barry Richardson, som också skrev det mesta av gruppens repertoar fast den soundmässigt lutade sig mot countryrock. Men gruppen ändrade skepnad ofta och medlemmar byttes flitigt. Studiolåtarna är övervägande original men bland liverepertoaren återfinns en del uppseendeväckande covers, exempelvis Eagles ”Tequila sunrise”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Tomas 22/11: Han turnerade faktiskt med 2 olika band 1985.På våren med Olsen,Johansson,Patche...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.