Blogginlägg från 2008-02-18

"We love you"

Postad: 2008-02-18 07:57
Kategori: Måndagslåten

The Rolling Stones ville verkligen framstå som en ruffig kontrast till The Beatles. Ändå hamnade de påfallande ofta i kölvattnet och utvecklade ett lillebrorskomplex. Ibland förklarligt, som när de i tidernas begynnelse valde den mediokra Beatles-låten ”I wanna be your man” som sin andrasingel, och ibland helt omotiverat. Som när de 1967 försökte hänga på den våg av psykedeliska Summer Of Love-budskap som spreds över världen.
   När allt kommer omkring var nog 1967 Stones mörkaste och blekaste tid som pop- och rockgrupp. Efter en rad fantastiska, rockiga och klassiska singlar, ”Satisfaction”, ”19th nervous brekdown” och ”Let’s spend the night together”, förvandlades gruppen till en flummig institution.
   Första tecknet var den här ”We love you”-singeln. Inspelad 12 juni 1967, exakt 12 dagar efter Beatles presenterat ”Sgt Pepper”-skivan, och släppt på singel 18 augusti, drygt en månad efter ”All you need is love”. Uppfattningen att Stones gick i andras fotspår var mer än tydligt.
   Än mer desperat blev läget när Stones i december 1967 kom med ”Their satanic majesties request”, deras svar på just ”Sgt Pepper” fast sammantaget en mycket svag skiva. Helt enkelt Stones bottennivå som grupp.
   Men låten ”We love you” är ingen katastrof fast den inte riktigt passar in i Stones karaktär som rockgrupp. Även kommersiellt, med en 8:e-plats på Englandslistan, var det trots allt godkänt. Ändå är låten misshandlad och bortglömd i Stones diskografi, som om de så här i efterhand skäms för dess existens. Exempelvis fanns den inte med på den mäktiga karriärsammanfattande ”40 licks” och på väldigt få samlingar i övrigt.
   ”We love you” är den sista låten som Stones spelade in med sin manager Andrew Loog Oldham som producent. Låtskrivarna benämns Mick Jagger-Keith Richard (det var innan han la till ett ”s” på slutet) och Decca-logotypen är den klassiska. Men även den hade snart gjort sitt i Rolling Stones karriär. 1970 lanserade de sitt eget skivbolag Rolling Stones Records med den röda, slickande tungan som logo.
   Påverkad av den tidens sound stoppade de in både skumma ljud, celldörrar som stängs, udda instrument (Brian Jones surrealistiska mellotron i bakgrunden) och fördröjda rösteffekter. Studiomusikern Nicky Hopkins intensiva pianoriff och ett uppmärksammat körinhopp av ”rivalerna” John Lennon och Paul McCartney gjorde singellåten till den underligaste i Stones långa karriär.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.