Blogginlägg från 2008-02-19

Linda Gail Lewis spelade perfekt dansmusik

Postad: 2008-02-19 07:34
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/2 2008.

KONSERT
Linda Gail Lewis & the Rockarounds
Clarion Hotel, Örebro 16 februari 2008
Konsertlängd: 21.18-22.05 + 22.35-23.30 (47+55=105 minuter)
Recensentens plats: Stående längs vänstra sidan, 10-12 meter från scenen


Om konserten i lördagskväll med Linda Gail Lewis var starten på en ny tradition av mogna rockkonserter på Clarion Hotel, som ambitionen tycks vara, var det kanske inte den mest spännande premiär man kan tänka sig. Ändå var det en svängig rock’n’roll-afton av anspråkslös karaktär som tack vare en danssugen publik gjorde den traditionellt utformade konserten till en mycket underhållande upplevelse.
   Linda Gail har som artist inte så mycket att tillföra rockhistorien förutom att hon är lillasyster till den store Jerry Lee. Därför blev majoriteten av hennes tvådelade konsert en förhållandevis förutsägbar vandring genom rockhistorien i allmänhet och, naturligtvis, en tribut till hennes bror i synnerhet.
   Vi slapp alla de verbala detaljerna om hans liv och fick istället en rad rockklassiker i tajta tolkningar som med hjälp av Lindas svenska komp fick det tämligen uttjatade materialet att svänga.
   Med trummisen Ingemar Dunker som motor i the Rockarounds var det egentligen aldrig någon fara att något skulle gå snett i det musikaliska. Speciellt i den inledande avdelningen när hon fyrade av låtar som normalt brukar figurera bland extralåtarna i konventionella konserter.
   Att i en enda rad framföra ”All shook up”, ”Long tall Sally” och ”Blue suede shoes” kan ju betyda identitetsproblem men just kompet, det fysiska svänget och en publik som var på tårna gjorde kvällen till mer än en konventionell coverafton.
   Det växlade mellan rena rock’n’roll-nummer och countrylåtar utan att den röda tråden försvann. Däremot blev det lite svårnavigerat när Linda valde några bluesklingande låtar däremellan.
   Vid sidan av det tajta svenska kompet fanns Linda Gails dotter Anne Marie Dolan som gjorde en slät figur bakom den nedmixade mikrofonen. Hon presenterades som duettsångerska men stod helt i skuggan av sin mor.
   I en konsert där man helst inte ska diskutera några konstnärliga detaljer eller analysera några djupare ambitioner. Utan helt enkelt konstatera att som dansmusik fungerade de sammanlagt 25 låtarna helt perfekt.

Låtarna:
Boogie woogie country girl
Roll over Beethoven
The blues is allright
Mean woman blues
One night with you
All shook up
Long tall Sally
Blue suede shoes
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Boppin’ at the hop

Who’s that guy
Me and the boys in the band
Let’s talk about us
Jambalaya
Pour me
Old black Joe
You win again
Blue moon of Kentucky
Good Golly miss Molly
You can have my husband
Rip it up
Whole lotta shakin’ going on
Great balls of fire

Extralåt:
Where could I go

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (437)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (231)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (130)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

Hasse 26/07: Ja, Harvest gick varm på studentrummet i Örebro i början av 70-talet. Kan for...

Peter 17/07: Låter spännande. Ska bli intressant....

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.