Blogginlägg

Linda Gail Lewis spelade perfekt dansmusik

Postad: 2008-02-19 07:34
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/2 2008.

KONSERT
Linda Gail Lewis & the Rockarounds
Clarion Hotel, Örebro 16 februari 2008
Konsertlängd: 21.18-22.05 + 22.35-23.30 (47+55=105 minuter)
Recensentens plats: Stående längs vänstra sidan, 10-12 meter från scenen


Om konserten i lördagskväll med Linda Gail Lewis var starten på en ny tradition av mogna rockkonserter på Clarion Hotel, som ambitionen tycks vara, var det kanske inte den mest spännande premiär man kan tänka sig. Ändå var det en svängig rock’n’roll-afton av anspråkslös karaktär som tack vare en danssugen publik gjorde den traditionellt utformade konserten till en mycket underhållande upplevelse.
   Linda Gail har som artist inte så mycket att tillföra rockhistorien förutom att hon är lillasyster till den store Jerry Lee. Därför blev majoriteten av hennes tvådelade konsert en förhållandevis förutsägbar vandring genom rockhistorien i allmänhet och, naturligtvis, en tribut till hennes bror i synnerhet.
   Vi slapp alla de verbala detaljerna om hans liv och fick istället en rad rockklassiker i tajta tolkningar som med hjälp av Lindas svenska komp fick det tämligen uttjatade materialet att svänga.
   Med trummisen Ingemar Dunker som motor i the Rockarounds var det egentligen aldrig någon fara att något skulle gå snett i det musikaliska. Speciellt i den inledande avdelningen när hon fyrade av låtar som normalt brukar figurera bland extralåtarna i konventionella konserter.
   Att i en enda rad framföra ”All shook up”, ”Long tall Sally” och ”Blue suede shoes” kan ju betyda identitetsproblem men just kompet, det fysiska svänget och en publik som var på tårna gjorde kvällen till mer än en konventionell coverafton.
   Det växlade mellan rena rock’n’roll-nummer och countrylåtar utan att den röda tråden försvann. Däremot blev det lite svårnavigerat när Linda valde några bluesklingande låtar däremellan.
   Vid sidan av det tajta svenska kompet fanns Linda Gails dotter Anne Marie Dolan som gjorde en slät figur bakom den nedmixade mikrofonen. Hon presenterades som duettsångerska men stod helt i skuggan av sin mor.
   I en konsert där man helst inte ska diskutera några konstnärliga detaljer eller analysera några djupare ambitioner. Utan helt enkelt konstatera att som dansmusik fungerade de sammanlagt 25 låtarna helt perfekt.

Låtarna:
Boogie woogie country girl
Roll over Beethoven
The blues is allright
Mean woman blues
One night with you
All shook up
Long tall Sally
Blue suede shoes
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Boppin’ at the hop

Who’s that guy
Me and the boys in the band
Let’s talk about us
Jambalaya
Pour me
Old black Joe
You win again
Blue moon of Kentucky
Good Golly miss Molly
You can have my husband
Rip it up
Whole lotta shakin’ going on
Great balls of fire

Extralåt:
Where could I go

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.