Blogginlägg

Långt från glamour och limousiner

LITTERATUR
John Bobin
Bark staving ronkers
(BookSurge)

Ursäkta, men jag har svårt att ordagrant förstå titeln på denna bok. Men det kanske är ett hårt förankrat lokalt engelskt uttryck i Southend som John Bobin slänger sig med. Eller är det, som det framkommer i en kommentar på Amazon, en omskrivning av uttrycket ”Stark raving bonkers” som jag för övrigt inte heller förstår.
   Egentligen spelar det inte så stor roll för allt förklaras i undertiteln ”A Music Memoir”. Bobin kunde ha lagt till staden Southend i titeln så hade det varit klockrent.
   När du väl har tagit dig förbi den lilla förvirringen möts du av en sprudlande beskrivning av musikutvecklingen i ovannämnda stad. Bobin har skrivit en förhållandevis självbiografisk berättelse, som handlar om åren från 1960 till 1972, och allt som hände i Southend och den närmaste omgivningen. Men det är också en hel del historier och anekdoter om alla band som kommer till stan eller spelar tillsammans med Bobins egna band under tiden.
   För en Southend-fan som undertecknad, eller rättare sagt fanatiker av alla musikaliska namn från den lilla stan, är det omåttligt intressant innehåll i boken. Boken kan säkert uppfattas som rörig av icke initierade, det är ett myller av musikernamn som radas upp, och ibland skenar den kronlogiska ordningen i väg på de olika grenarna som Bobin beskriver. Men som sagt, har man det minsta intresse av stadens musikhistoria och kanske bara uppskattar ett namn så har boken ett stort värde.
   Boken är huvudsakligen självbiografisk och John Bobin, som är mest ”känd” som basist i Legend (Mickey Jupps 60-70-talsband), har många egna upplevelser att vittna om. Han spelade också i banden The Phantoms (se bokomslaget), The Klimax och The Fingers och levde därmed nära betydligt mer kända namn Paramounts och Orioles som senare utvecklades till Procol Harum, Kursaal Flyers och Dr Feelgood.
   Bobin är ingen författare i ordets rätta mening så ibland tenderar det digra materialet att flyta ut i privata noteringar om flickvänner och liknande. Och när han första gången drack Newcastle Brown Ale. Han har dessutom breddat materialet genom objektiva små minibiografier om alla band och artister, inte bara de rent Southend-baserade, som han under de nämnda åren kom i kontakt med.
   Bokens bästa sekvenser behandlar det självupplevda och då är det svårt att låta bli att ryckas med i allt som handlar om Mickey Jupp. Exempelvis det fram till nu för mig helt okända arbetsnamnet på Legends första album. Skivan, som till slut fick den ickeoriginella titeln ”Legend”, hade det stiliga arbetsnamnet ”The living legend of M G Jupp”.
   ”Bark staving ronkers”, där antalet bilder (svartvita) är begränsade, utspelar sig långt från glamour, limousiner och stora pengar. Det gör boken definitivt till den exklusivt enda i sitt slag.
   Tack till Lars Kärrbäck som skickade mig boken.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.