Blogginlägg

Jim Ford lever – på skiva

Postad: 2008-01-29 07:33
Kategori: Skiv-recensioner

JIM FORD: Point of no return (Bear Family)
Förra årets, med rätta, omåttligt hyllade återutgivning av Fords enda album, “Harlan county”, med många extraspår följs nu av en innehållsmässigt lika spännande skiva med arkivmaterial.
   Om ”Harlan county” var en delvis välkommen återblick på ett legendariskt album så befinner sig den nya samlingen på mer outforskad mark med inspelningar som huvudsakligen är outgivna. Men långt mycket bättre än några skissartade demos som jag hade väntat mig när det ska skrapas på botten efter material.
   ”Points of no return”, en otäckt profetisk titel när den här utgivningen planerades i höstas innan Jim Ford plötsligt dog, håller i stort sett samma kvalité som förra samlingen ”The sounds of our time”. Fast det är ett hopplock från olika inspelningar, under olika förutsättningar och dessutom soundmässigt helt olika material.
   Här finns det poplåtar med textmässigt intressant innehåll, soul av närmast Motown-kvalité komplett med explosivt komprimerade stråkarrangemang, djupt countryinfluerade låtar samt flera exempel på den vuxet reflekterande sång- och skrivstilen som exempelvis Nick Lowe bygger hela sin sentida solokarriär på.
   Jag vet inte vad som imponerar mest, Sångaren, låtskrivaren eller artisten Jim Ford? Det finns unika delar i hela hans skapande. Låtskrivaren Fords dignitet är naturligtvis självskriven. Utan dessa många kanonlåtar, som mycket riktigt plockades upp av artister som Bobby Womack, Aretha Franklin och Ron Wood, hade nog förutsättningarna för en Jim Ford-karriär som artist inte funnits.
   Men å andra sidan så sjunger han ju genomgående både starkt, återhållet och personligt. Ett namn som återkommer i mina öron när jag lyssnar på de här låtarna är Gene Pitney. En av 60-talets mest emotionella sångröster.
   Jim Ford sjunger bättre än utpräglade låtskrivare brukar göra. Och då spelar det ingen roll om det kallas pop, soul eller country. Hämtade från regelrätta skivinspelningar som en gång hade långt framskridna planer att ges ut.
   Så ska vi inte heller glömma bort att det är gräddan av amerikanska studiomusiker, med namn som Dr John, James Burton, Jim Keltner, Spooner Oldham och Bobby Womack, som gör den musikaliska uppbackningen så otroligt intensivt effektiv. Fast det är inte exakt dokumenterat när och var alla medverkar på de här sexton låtarna.
   I övrigt presenteras skivan genom en som vanligt alldeles bedårande dokumentation tillsammans med det snygga skivomslaget till skivan. Unika bilder, diskografi, projektledaren L-P Andersons beskrivning hur han fick tag i materialet, intervjuer med Kim Fowley, PJ Proby och engelsmannen Dave Robinson och en kortare förklaring till låtarna på skivan.
   L-P:s båda Jim Ford-utgivningar borde stå modell för vad som krävs av viktig dokumentation när återutgivningar och outgivet material släpps.
   Däremot har L-P missat stavningen på Lee Oskar, sångaren och munspelaren i War, som finns med på omslaget tillsammans med PJ Proby och Jim Ford på fisketur. Det är dock en liten bagatell i detta mäktiga sammanhang.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2008 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.