Blogginlägg

Cardigans efter 1998 är världsklass

THE CARDIGANS: Best of (Stockholm Records)
En maffig samling, 22 låtar på en cd, med ett svenskt genom alla tider framgångsrikt band. Som jag inledningsvis hade ett lite trassligt, ojämnt och skeptiskt förhållande till. Lite för svala, jazzinfluerade arrangemang och lite för simpla, tunna popmelodier för min dåtida smak.
   Dåtid var alltså 1994 till 1996, med solklara hits som ”Rise & shine” och ”Lovefool” som naturligtvis uppfyller sin plats på den här samlingen, och det var först 1998 som jag tyckte att bandet började tillföra något konstruktivt till svensk popsocietet.
   Bandets låtar började uteslutande skrivas av Peter Svensson och Nina Persson. Med låtar som ”My favourite game” och ”Erase/Rewind” började jag skönja en strålande utvecklingsbar framtid.
   Vi har inte ens kommit halvvägs på den här samlingen, som löper föredömligt kronologisk, när vi når klenoderna i Cardigans guldkantade karriär. För det är ju så, enligt mina egna teorier, att Cardigans efter Nina Perssons lilla soloutflykt med A Camp är världsklass. Mogen, fantastiskt vuxen, låtstark och tidlös poprock som håller i alla väder.
   Det var också då som gruppen, också enligt mig, gick från att skriva popstarka hitsinglar till att bli en genuint stark albumgrupp. Albumen ”First band on the moon” och ”Gran Turismo” får snällt ursäkta men ”Long gone before daylight” och ”Super extra gravity” tillhör guldkornen i gruppens diskografi.
   Samlingens urval har också, med rätta, en lätt slagsida åt det senare materialet och sammantaget ger skivan en utmärkt och lysande bild av Cardigans på skiva.

Bonusmaterial: Kanske lite konstruerat och kortfattat, en 21 sekunder lång bagatell som heter ”Bonus track” och enligt den mycket snyggt dokumenterade omslagstexten, där bandet berättar sina tankar och minnen kring varje låt, fanns med på den franska utgåvan av ”Super Extra Gravity”.
   Då känns Tom Jones version av Talking Heads ”Burning down the house”, där Nina Persson och Cardigans gästar, som en både bättre och mer överraskande bonuslåt.

/ Håkan

Hasse 26/07: Ja, Harvest gick varm på studentrummet i Örebro i början av 70-talet. Kan for...

Peter 17/07: Låter spännande. Ska bli intressant....

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f�...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.