Blogginlägg
Cardigans efter 1998 är världsklass
THE CARDIGANS: Best of (Stockholm Records)
En maffig samling, 22 låtar på en cd, med ett svenskt genom alla tider framgångsrikt band. Som jag inledningsvis hade ett lite trassligt, ojämnt och skeptiskt förhållande till. Lite för svala, jazzinfluerade arrangemang och lite för simpla, tunna popmelodier för min dåtida smak.
Dåtid var alltså 1994 till 1996, med solklara hits som ”Rise & shine” och ”Lovefool” som naturligtvis uppfyller sin plats på den här samlingen, och det var först 1998 som jag tyckte att bandet började tillföra något konstruktivt till svensk popsocietet.
Bandets låtar började uteslutande skrivas av Peter Svensson och Nina Persson. Med låtar som ”My favourite game” och ”Erase/Rewind” började jag skönja en strålande utvecklingsbar framtid.
Vi har inte ens kommit halvvägs på den här samlingen, som löper föredömligt kronologisk, när vi når klenoderna i Cardigans guldkantade karriär. För det är ju så, enligt mina egna teorier, att Cardigans efter Nina Perssons lilla soloutflykt med A Camp är världsklass. Mogen, fantastiskt vuxen, låtstark och tidlös poprock som håller i alla väder.
Det var också då som gruppen, också enligt mig, gick från att skriva popstarka hitsinglar till att bli en genuint stark albumgrupp. Albumen ”First band on the moon” och ”Gran Turismo” får snällt ursäkta men ”Long gone before daylight” och ”Super extra gravity” tillhör guldkornen i gruppens diskografi.
Samlingens urval har också, med rätta, en lätt slagsida åt det senare materialet och sammantaget ger skivan en utmärkt och lysande bild av Cardigans på skiva.
Bonusmaterial: Kanske lite konstruerat och kortfattat, en 21 sekunder lång bagatell som heter ”Bonus track” och enligt den mycket snyggt dokumenterade omslagstexten, där bandet berättar sina tankar och minnen kring varje låt, fanns med på den franska utgåvan av ”Super Extra Gravity”.
Då känns Tom Jones version av Talking Heads ”Burning down the house”, där Nina Persson och Cardigans gästar, som en både bättre och mer överraskande bonuslåt.
/ Håkan
Långt från glamour och limousiner
Veckans lilla filmklipp (5)
<< | Januari 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...
Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...
Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...
Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...
Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...
Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...
Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...
Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...
Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...
Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....


Kommentarer till blogginlägget: