Blogginlägg

Den som viskar hörs allra bäst

Postad: 2005-08-05 12:15
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5 augusti 2005.

Det finns nästan inget så vackert som en ensam artist på en scen. När en ensam naken röst ackompanjeras av blott ett enda instrument så blir konsertögonblicken ofta magiska.
Det finns en kraft i ensamheten när en artist äntrar scenen helt själv utan några skyddsnät i form av stora spektakulära arrangemang eller visuellt häftiga inslag.
   Det är klart att rockmusiken har många ansikten och utan dess alla otaliga uttryck så hade vi inte orkat leva decennium efter decennium så gränslöst beroende av den mångfacetterade musiksort som skänkt så mycket glädje, berusning och, föralldel också, sorg.
   Så jag ska inte ta udden av den levande fysiska rockmusiken när den kan vara så fantastiskt närvarande (exempelvis The Facer på P2), så fantastiskt masshysterisk (exempelvis Bruce Springsteen på Ullevi) eller så fantastiskt fantastisk (exempelvis när Ulf Lundell är som bäst). Det ska vi inte glömma bort.
   Men nu vill jag hedra de små gesterna, de ännu finare penseldragen, den magiska närheten och de naturliga mellansnacken som existerar när artisten är lågmäld och ensam på scenen.
Det är naturligtvis Bruce Springsteens senaste Sverigekonserter som fortfarande spökar i min hjärna och det känns som om det senaste midsommarbesöket aldrig kommer att lämna mitt minne.
   Naturligtvis var det inte första gången jag var på en solokonsert, allt från Stefan Grossman, Elvis Costello och Billy Bragg via Roger McGuinn, Jakob Hellman och Magnus Lindberg till DiLeva, Jackson Browne och Lars Winnerbäck har korsat min väg, men Springsteens dubbelkonsert saknar jämförbar motsvarighet.
   Dels var människorna i publiken så hänförda experter och dels var Bruce så otroligt laddad med både kommentarer och överraskande låtar att det sammantaget vävdes ihop till en historisk konsert. Som kanske var allra minst imponerande just då och där men sedan växt till oproportionerliga mått dagarna, veckorna och månaden efteråt.
   När de udda framförandena av ”Fade away”, ”The promise”, ”Walk like a man”, ”Point blank” och den helt trollbindande versionen av ”The promised land” formats till konsertmässiga milstolpar i mitt liv.
   En Bruce-turné som, bland mycket annat, givit ”Tunnel of love”-skivan full upprättelse. En innehållsmässigt grymt underskattad skiva men också med ett ohjälpligt sound som idag är både daterat, omodernt och typiskt 80-tal. Men låtar som ””Walk like a man”, ”One step up”, ”When you’re alone” och ”Valentine’s day” är definitivt värda ett bättre öde.
   Efter den senaste Bruce-hysterin och den allt växande singer-songwriter-utvecklingen här i landet är det verkligen dags för alla örebroare att upptäcka Klubb Söndags lågmälda satsning med företrädesvis akustiska spelningar. I höst gör klubben sin sjätte säsong och det viskas redan om artister som Christian Kjellvander och Tomas Andersson Wij.
   Och den som viskar hörs allra bäst. Som när Bruce i somras tog några steg bakåt från mikrofonen och sjöng rakt ut i den fina akustiken och fick den exemplariska, respektfulla och redan tysta publiken att bli totalt knäpptysta.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (397)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2005 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.