Blogginlägg från juli, 2005

Square konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/7 2005.

KONSERT
Square
Kellys, Örebro 20/7 2005

Efter ett ganska smärtsamt oväsen till förband kom Square och visade var skåpet skulle stå.
   Inget fel pÃ¥ energin, absolut inget fel pÃ¥ ambitionen och bandets kvalitéer pÃ¥ det musikaliska är tveklöst skickliga. ÄndÃ¥ har den här anmärkningsvärda sextetten till rockband haft sÃ¥ förtvivlat svÃ¥rt att riktigt imponera, fÃ¥ alla sina influenser frÃ¥n ska-, punk- och rockmusiken att smälta samman till en homogen enhet. PÃ¥ skiva.
   Där har utvecklingen varit lÃ¥ng och ojämn, frÃ¥n de riktigt spretiga demoinspelningarna 1999 till de senaste Ã¥rens fullängdare av totalt högre men med likafullt pÃ¥frestande skavanker. Men efter onsdagskvällens sena konsert pÃ¥ Kellys nya scen är jag nästan säker pÃ¥ att bandet fick ut maximal kapacitet.
   De lyckades samla alla sina otaliga influenser i en enda energisk kick som visade sig linjera med hela den lÃ¥nga gamla rockhistorien. Som den här kvällen inkluderade ett brutalt dansande närmast framför scenen. Men ocksÃ¥, och det är nog i sammanhanget viktigare, ett gäng lÃ¥tar som under 40 minuter, inklusive extralÃ¥t, visade upp den homogena gruppen Square som aldrig riktigt kommit till skott pÃ¥ inspelningarna.
   De arbetade sig fysiskt svettiga med den erkänt skickliga blÃ¥sduon Andreas Alm och Petter Fridell, som även visuellt är en attraktion, i spetsen för ett fullt gasande band som i fartblint tempo hetsade upp den energiske sÃ¥ngaren Martin Augustini och övriga musiker sÃ¥ att det stundtals var svÃ¥rt att uppfatta detaljer mitt i all energi. Arrangemangen var som snabba sprinterlopp med tvära kast och plötsliga infall som nu kändes sÃ¥ naturliga och motiverade.
   Att kalla Square för dödsmetalljazz, som nÃ¥gon gjort, är kanske mer provokativt än nÃ¥got men bandet har onekligen ett helt eget sound.
   Sedan var det en alldeles omvälvande upplevelse att gÃ¥ pÃ¥ klubbspelning utan att behöva skära sig igenom dimridÃ¥er av rök, ofrivilligt suga i sig massiva mängder cigarettrök och sedan lukta som en böckling i flera dagar. Min första rökfria konsert i klubbmiljö var en mycket positiv erfarenhet.

/ HÃ¥kan

Vårens konserter utan trång kritikerkeps

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/7 2005.

Det finns (nästan) inget som musik. Därför lever jag med musik nästan alla dygnets vakna timmar. Vilket får så groteska följder att även när jag tar av den trånga kritikerkepsen, och lyssnar på skivor helt privat eller går på konserter för det höga nöjets skull, så är det givetvis med kritiskt granskande ögon och öron.
   Men privata och självvalda konsertbesök, som den här vÃ¥ren faktiskt varit av sensationell stor omfattning, är ju just frivilliga och mÃ¥nga gÃ¥nger sÃ¥ oerhört mycket mer givande och kravlösa nöjen.
   Därför kan jag med glädje fÃ¥ rapportera om en vÃ¥r i godhetens positiva tecken. Med en alldeles bedÃ¥rande massa magiska konsertögonblick, frÃ¥n HÃ¥kan Hellström pÃ¥ Frimis till Bruce Springsteen i lördags, som koncentrerat fÃ¥r vÃ¥rsäsongen att framstÃ¥ som en särdeles högklassig konsertÃ¥rstid.
   Hajpen kring HÃ¥kan Hellström har märkbart klingat av. Senaste skivan är ingen dans-, fyrverkeri- eller glädjestormande explosion men ger djupare intryck än sÃ¥. SÃ¥ även senaste Frimis-konserten, som naturligtvis inte ska jämföras med totalupplevelsen 2002 pÃ¥ samma ställe (en av de tre största svenska konsertögonblicken nÃ¥gonsin, om ni frÃ¥gar mig), som hade sÃ¥ kärleksfulla kvalitéer.
   TvÃ¥ dagar senare firade jag St Patrick's Day traditionsenligt med Tullamore Brothers pÃ¥ scen. TvÃ¥ set formidabelt glada versioner av irländska folkmusiklÃ¥tar som tillsammans med Guinness, glada vänner och Staffan Ernestams miniatyrslide (kanske inte i den rangordningen) blev till en hysterisk afton och en ännu gladare natt. Dock helt omöjligt att recensera.
   Kristofer Ã…ström pÃ¥ Klubb Söndag är alltid en attraktion. Med bandet Hidden Truck i kompet blev det inte mindre sevärt. Och den flitigt anlitade producenten Jari Haapalainen pÃ¥ gitarr var en otrolig syn när han gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng gick upp pÃ¥ tÃ¥ och svepte iväg sina patenterade solon. Helt oförglömligt.
   Vilket självklart ocksÃ¥ Nick Lowe pÃ¥ Nalen i Stockholm var i slutet pÃ¥ april. Vad trodde ni? En av den engelska popmusikens mest framträdande profiler gav den stÃ¥ende Nalen-publiken anledning att nypa sig armen för att pÃ¥minna sig om att det som utspelade sig pÃ¥ scen var pÃ¥ riktigt. Med klassiker, med helt nya lÃ¥tar och med eller utan pianisten Geraint Watkins i kompet. Lowe-uppvisningen var det talande beviset pÃ¥ att starkt material, vilket Lowe bevisligen har, varken kräver arrangemang eller komp. En knockout i det lilla formatet.
   Medan Kent var nÃ¥got helt annat. Under det gigantiska tälttaket pÃ¥ Storängsbotten i Stockholm var det en majestätisk masshysteri frÃ¥n början till slut. Och ett radband av alldeles lysande gamla och nya Kent-klassiker där höjdpunkterna ideligen avlöste varandra. Inte minst när Jocke Berg i extralÃ¥tarna flyttade sig till den lilla scenen mitt i publiken och med bara en akustisk gitarr som komp framförde ytterst magiska versioner av "Utan dina andetag" och "När det blÃ¥ser pÃ¥ mÃ¥nen".
   Bruce i Stockholm, dÃ¥? Jag stämplade ut för sommar och semester efter Göteborgskonserten och det finns kanske anledning att Ã¥terkomma i det specifika ämnet.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.