Blogginlägg

Vårens konserter utan trång kritikerkeps

Postad: 2005-07-01 10:12
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/7 2005.

Det finns (nästan) inget som musik. Därför lever jag med musik nästan alla dygnets vakna timmar. Vilket får så groteska följder att även när jag tar av den trånga kritikerkepsen, och lyssnar på skivor helt privat eller går på konserter för det höga nöjets skull, så är det givetvis med kritiskt granskande ögon och öron.
   Men privata och självvalda konsertbesök, som den här våren faktiskt varit av sensationell stor omfattning, är ju just frivilliga och många gånger så oerhört mycket mer givande och kravlösa nöjen.
   Därför kan jag med glädje få rapportera om en vår i godhetens positiva tecken. Med en alldeles bedårande massa magiska konsertögonblick, från Håkan Hellström på Frimis till Bruce Springsteen i lördags, som koncentrerat får vårsäsongen att framstå som en särdeles högklassig konsertårstid.
   Hajpen kring Håkan Hellström har märkbart klingat av. Senaste skivan är ingen dans-, fyrverkeri- eller glädjestormande explosion men ger djupare intryck än så. Så även senaste Frimis-konserten, som naturligtvis inte ska jämföras med totalupplevelsen 2002 på samma ställe (en av de tre största svenska konsertögonblicken någonsin, om ni frågar mig), som hade så kärleksfulla kvalitéer.
   Två dagar senare firade jag St Patrick's Day traditionsenligt med Tullamore Brothers på scen. Två set formidabelt glada versioner av irländska folkmusiklåtar som tillsammans med Guinness, glada vänner och Staffan Ernestams miniatyrslide (kanske inte i den rangordningen) blev till en hysterisk afton och en ännu gladare natt. Dock helt omöjligt att recensera.
   Kristofer Åström på Klubb Söndag är alltid en attraktion. Med bandet Hidden Truck i kompet blev det inte mindre sevärt. Och den flitigt anlitade producenten Jari Haapalainen på gitarr var en otrolig syn när han gång på gång gick upp på tå och svepte iväg sina patenterade solon. Helt oförglömligt.
   Vilket självklart också Nick Lowe på Nalen i Stockholm var i slutet på april. Vad trodde ni? En av den engelska popmusikens mest framträdande profiler gav den stående Nalen-publiken anledning att nypa sig armen för att påminna sig om att det som utspelade sig på scen var på riktigt. Med klassiker, med helt nya låtar och med eller utan pianisten Geraint Watkins i kompet. Lowe-uppvisningen var det talande beviset på att starkt material, vilket Lowe bevisligen har, varken kräver arrangemang eller komp. En knockout i det lilla formatet.
   Medan Kent var något helt annat. Under det gigantiska tälttaket på Storängsbotten i Stockholm var det en majestätisk masshysteri från början till slut. Och ett radband av alldeles lysande gamla och nya Kent-klassiker där höjdpunkterna ideligen avlöste varandra. Inte minst när Jocke Berg i extralåtarna flyttade sig till den lilla scenen mitt i publiken och med bara en akustisk gitarr som komp framförde ytterst magiska versioner av "Utan dina andetag" och "När det blåser på månen".
   Bruce i Stockholm, då? Jag stämplade ut för sommar och semester efter Göteborgskonserten och det finns kanske anledning att återkomma i det specifika ämnet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2005 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.