Blogginlägg

Dr Feelgood överlever alla trender

Postad: 1997-09-12 15:05
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/9 1997.

KONSERT
DR FEELGOOD
Nya Freden, Örebro 10/9 1997


Återföreningar utan originalmedlemmar är i de rent nostalgiska kretsarna mer regel än undantag. Även ett så okommersiellt band som Dr Feelgood har drabbats av vågen och är just nu inne på sin minst tredje nystart.
   När Lee Brilleaux tog ner skylten 1994 försvann det sista originalet. Så den upplaga som just nu turnerar intensivt i Sverige, och på onsdagskvällen nådde Örebro, är endast senare års spillror av ett band som inte kan kallas annat än legendariskt. Tre musiker plus en ny sångare, rutinerade men ändå okände Pete Gage, i ett band som saknar riktiga profiler men inte personligheter. Bandet innehåller så mycket rutin och vardaglig proffsighet att repertoaren på scen aldrig blev sämre än under guldåren.
   Så bjöd de också generöst på sig själva i en timme och 45 minuter. Trots att publiktillströmningen var skral steg stämningen både på scen och bland fåtalet fanatiker medan vi passerade midnatt. Efter nära 25 års nästan ständigt turnerande lider bandet ingen brist på material. I en liverepertoar som pendlade mellan bluesig, munspelsförstärkt rock, av traditionell karaktär, och "modernare" låtar av exempelvis alltid underskattade Mickey Jupp.
   Jag gick till Nya Freden, för övrigt en alldeles utmärkt och perfekt intim rocklokal, med en mental önskelista från bandets digra produktion. Jag blev inte tillfredsställd på alla punkter, saknade exempelvis "No mo do yakamo", men som liveband kan Feelgood aldrig överskattas.
   När de tog upp sina allra äldsta guldkorn, "Back in the night" och "Roxette", gav sig på Jupp-pärlor som "Down at the doctors" och "Standing at the crossroads again" och mot slutet radade upp hits som "Milk and alcohol" och "See you later alligator" förstod vi att detta band kommer att överleva alla trender och alla dagsländor.

Kevin Morris, trummor
Phil Mitchell, bas
Pete Gage, sång
Steve Walwyn, gitarr

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 1997 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.