Blogginlägg

Dr Feelgood överlever alla trender

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/9 1997.

DR FEELGOOD
Nya Freden, Örebro 10/9 1997

Återföreningar utan originalmedlemmar är i de rent nostalgiska kretsarna mer regel än undantag. Även ett så okommersiellt band som Dr Feelgood har drabbats av vågen och är just nu inne på sin minst tredje nystart.
   När Lee Brilleaux tog ner skylten 1994 försvann det sista originalet. Så den upplaga som just nu turnerar intensivt i Sverige, och på onsdagskvällen nådde Örebro, är endast senare års spillror av ett band som inte kan kallas annat än legendariskt. Tre musiker plus en ny sångare, rutinerade men ändå okände Pete Gage, i ett band som saknar riktiga profiler men inte personligheter. Bandet innehåller så mycket rutin och vardaglig proffsighet att repertoaren på scen aldrig blev sämre än under guldåren.
   Så bjöd de också generöst på sig själva i en timme och 45 minuter. Trots att publiktillströmningen var skral steg stämningen både på scen och bland fåtalet fanatiker medan vi passerade midnatt. Efter nära 25 års nästan ständigt turnerande lider bandet ingen brist på material. I en liverepertoar som pendlade mellan bluesig, munspelsförstärkt rock, av traditionell karaktär, och "modernare" låtar av exempelvis alltid underskattade Mickey Jupp.
   Jag gick till Nya Freden, för övrigt en alldeles utmärkt och perfekt intim rocklokal, med en mental önskelista från bandets digra produktion. Jag blev inte tillfredsställd på alla punkter, saknade exempelvis "No mo do yakamo", men som liveband kan Feelgood aldrig överskattas.
   När de tog upp sina allra äldsta guldkorn, "Back in the night" och "Roxette", gav sig på Jupp-pärlor som "Down at the doctors" och "Standing at the crossroads again" och mot slutet radade upp hits som "Milk and alcohol" och "See you later alligator" förstod vi att detta band kommer att överleva alla trender och alla dagsländor.

Kevin Morris, trummor
Phil Mitchell, bas
Pete Gage, sång
Steve Walwyn, gitarr

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.