Blogginlägg

Jordnära med stor entertainer

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/10 1997.

KONSERT
DI LEVA
Röda Kvarn, Örebro 11/10 1997

En sak är säker. Di Leva är sig aldrig lik. Bara en timme innan han gick upp på Röda Kvarns scen figurerade han i TV som en halvgalen, excentrisk lärare. Som sig själv uppträder den gode Thomas som vänligheten personifierad. Och ensam i en akustisk show blir det mer jordnära än någonsin tidigare.
   Men klädd i en lång, orange, fotsid helklänning retas han givetvis med sina kritiker. Av vilka jag dock inte kunde upptäcka någon på Röda Kvarn i lördagskväll.
   Det blev en Di Leva-konsert som behagade fanatikerna. Där klyschorna rullade ur hans mun på löpande band, landade bland undersåtarna som förvandlade de tomma orden till lag. Vi känner igen taktiken, Thomas.
   Däremot var det musikaliskt helgjutet där ingen låt tappade i kraft av att framföras på en akustisk gitarr. Di Levas karriär är överfylld av melodiösa mästerverk som i sin avskalade form blir ännu mycket starkare.
   Han visade sig dessutom vara en habil gitarrspelare som gjorde att vi inte saknade arrangemangen, utanpåverket, vi är vana med. En konsert med Di Leva är som vanligt inte bara sång och musik. Visuellt var det ytterst vackert på Röda Kvarns smakfulla scen. Med kandelaber, vit vattenkanna, tända ljus och rökelse. Och fruktfat!
   Från ett stort fruktfat plockade han sin energi som han sedan bokstavligen delade med sig av till publiken. Han är en stor entertainer med stort självförtroende, ingen incident kan få honom att tappa fattningen. Byta sträng på gitarren blev till stort skådespel.
   Hans hits genom åren blev scenrepertoarens ryggrad med små underbara avsteg till udda låtar som "Solens gåta". Och försiktigt stegrade sig tempot och stämningen fram till ordinarie slutnumret "Everyone is Jesus". Då gjorde Di Leva kvällens enda misstag genom att snabbt avbryta hyllningarna och göra avslutningen till ett skådespel som snopet och snabbt tog slut.

solo

En storm ska ta oss hem
Vem ska jag tro på?
Regnbågsdiamant
Adam & Eve
Söta lilla blomma
(Låt universum bli ett hem - a cappella)
Lady i det gröna
Solens gåta
Vi har bara varandra
Everyone is Jesus

Extralåtar
Du vet
(Själens krigare - a cappella)

/ Håkan

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.