Blogginlägg

Dynamo Chapel Citizens konsert

Postad: 2002-04-22 14:35
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 2002.

KONSERT
DYNAMO CHAPEL
DAVID & THE CITIZENS
Contan, Örebro 20/4 2002


Lördagskvällens färd mot natt på Contan formades till en alldeles utmärkt uppvisning i svensk rock på medelnivå av idag. De båda huvudbanden representerade en geografiskt stor del av Sverige och lyckades även musikaliskt täcka in de flesta genrer.
   Norrländska Dynamo Chapel inledde. Deras uppmärksammade debutalbum klingade klassisk rock i allmänhet och Bruce Springsteen i synnerhet. På scen blev det inte lika tydligt influerat och opersonligt. Utan blås, klockspel och kör visade sig bandet stå på musikaliskt egna ben.
   Ändå förblir den här kvintetten ett mysterium. Kanske stördes de av tunna åskådarled med bristfällig publikrespons som följd för det ville aldrig riktigt släppa för den här lovande gruppen.
   Den store tunge sångaren Magnus Ericsson och den visuellt anonyme gitarristen Mårten Lundmark har klart tillräcklig potential i sitt sätt att skriva låtar och framföra dem.
   Så mycket soul, så genuint låtskrivande och ett så grundläggande rocksound borde alltså live resultera i något större. Nu körde de lite pliktskyldigt igenom de mest uppenbara uptempolåtarna från albumet. Utan att skapa någon form av magi.
   Till för några dagar sedan uppfattade jag David & the Citizens som det naturliga förbandet till Dynamo Chapel. Men efter att ha lyssnat på deras debutskiva utvecklade sig påtagliga förhoppningar. Främst genom skivans gränslösa definition av popmusik.
   Även på scen visade sig Malmöbandet ha osedvanligt hög ambition att bjuda på något udda och annorlunda. Perfekt för den som tror sig ha hört och sett allt, som exempelvis undertecknad.
   Frontpersonen och sångaren David Fridlund, som överraskade med att sitta sig igenom hela konserten, omgav sig med ett galet kompgäng som antingen studsade runt eller bytte instrument med varandra.
   Men där fanns också melodiska höjdpunkter som mitt i de plötsliga kaosattackerna framstod som underbara juveler. Händelserikt och spännande men också lite ryckigt och ojämnt på sina håll.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2002 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.