Blogginlägg

Helheten är viktigast

NEJ, JAG KAN INTE spela gitarr. Inte ens i fantasin. Jag lever i tron att jag lyssnar på ett mer öppet och förutsättningslöst sätt för att jag just inte har kunskapen om hur man tekniskt kan hantera en gitarr. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel sätt att lyssna på musik. Men som recensent är jag övertygad om att mina känslor bestämmer mer om jag inte vet hur svårt eller lätt det är att spela exempelvis gitarr.
   Och i min regelbok, som givetvis inte finns i nÃ¥got tryckt exemplar utan bara existerar i mitt huvud, är känslorna sÃ¥ mycket viktigare än teknisk briljans och exakthet. Därför kommer jag alltid i hela mitt liv tycka att Neil Young och Keith Richards är större gitarrister än exempelvis Steve Lukather och Yngwie Malmsteen.
   SEDAN KAN JAG, förmodligen mot all rimlig logik, ibland tycka att när Thomas DiLeva ställer sig mitt i en konsert och byter sträng pÃ¥ sin gitarr är det större underhÃ¥llning än ett gastkramande elgitarrsolo. Allt är givetvis relativt och rätt sak pÃ¥ rätt plats vid rätt tillfälle har alltid en poäng. Nej, jag hatar inte gitarrsolon. Jag har gÃ¥tt igenom den perioden i mitt liv. Jag var visserligen ingen hÃ¥rdrockfantast när det begav sig i början pÃ¥ 70-talet men ett och annat blixtrande solo har jag tuggat i mig med mersmak.
   När intensiteten stegrades i Led Zeppelins "Stairway to Heaven" och Jimmy Page exploderade i ett synnerligen elektriskt solo var ju det en av det livets stora upplevelser. Introt till Eric Claptons "Layla" mÃ¥ste jag ocksÃ¥ betrakta som nÃ¥got livsavgörande men jag tycker nog breaket i Creams "Badge" är ett strÃ¥ vassare. Liksom Neil Youngs alldeles bedÃ¥rande "Powderfinger"-solo.
   MEN SEDAN har jag med Ã¥ren imponerats allt mindre av regelrätta gitarrsolon. PÃ¥ nÃ¥got sätt har helheten blivit sÃ¥ mycket viktigare än ett ensamt duktigt solo. Vad vore Neil Young med sina egenartade soloutflykter utan sitt starka lÃ¥tmaterial och en formidabel kompgrupp i ryggen? För en dryg vecka sedan var jag pÃ¥ en konsert där gitarren, och framförallt gitarristen, definitivt hade en central roll. Ã…tminstone för alla gitarrister i publiken.
   Själv kom jag för att uppleva Albert Lee nästan 30 Ã¥r efter förra Örebrobesöket och fÃ¥ njuta av artisten, gitarristen och sÃ¥ngaren med en alldeles för sporadisk solokarriär bakom sig. Men publiken pÃ¥ El Sombrero innehöll för kvällen osedvanligt mÃ¥nga gitarrister i synnerhet och musiker i allmänhet.
   ATT ALBERT LEE var ett i dessa kretsar aktat och närmast kultstämplat namn fick jag snart klart för mig. Där stod vuxna karlar med efternamn som Ernestam, Saf, Eriksson, Sjöström och säkert nÃ¥gra fler och kippade efter andan eller gapade stort efter varje liten snabb, hyperteknisk och genomtänkt men ocksÃ¥ välljudande gitarrsoloinsats.
   För mig var helheten mer imponerande ty Albert (som spelade pÃ¥ en enda gitarr konserten igenom!) sjöng helt underbart, spelade piano pÃ¥ ett personligt och naturligt sätt och han levererade nästan tvÃ¥ dussin kanonlÃ¥tar som inga gitarrsolon i världen kunde förstöra.
   PÃ¥ grund av mitt ointresse för gitarrteknisk briljans fÃ¥r min teori dock ständiga törnar och tvivel dÃ¥ jag hör att Ryan Adams figurerar i gitarrtidningar, att Dave Edmunds avgudar gitarrteknik och att Bruce Springsteen uppfattas som en av världens bästa gitarrister.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.