Blogginlägg

I discjockeybåset får jag belöningen direkt

Postad: 2002-05-13 12:08
Kategori: Krönikor

DADDY DJ. Det är inte jag. Ändå överraskade jag mig själv när jag, visserligen efter långa funderingar och mycket tvivel, tackade ja till att agera discjockey. Det var inte första gången - det var andra. Första gången, för drygt tre år sedan på en Menyfest, stod jag bakom en skivspelare nere i en källare samtidigt som kvällens stjärna, Petter, spelade huvudrollen två våningar upp. Ren pausmusik med inga andra krav än att det inte skulle vara tyst.
   Premiären i discjockeybåset blev med andra ord något ouppmärksammad. Om det inte hade varit för Millencolin-Mattias som lyssnade bland en handfull personer och släppte den i sammanhanget skeptiska kommentaren men med mycket glimt i ögat: - Håkan, du gillar pop, va? Då hade jag ändå öppnat med Beatles "Helter skelter", följt på med "Anarchy in the UK" men var kanske just för tillfället inne i en Kirsty MacColl/Lightning Seeds-sekvens. Så kommentaren var kanske naturlig.
   JAG ÖVERLEVDE den debuten och fick för några veckor sedan min andra invit. Att spela skivor på en personalfest, min egen. Att dessutom bara spela dansant musik. Ingen "riktig" rock, hette programförklaringen. Steve Earle, Warren Zevon och Neil Young fanns plötsligt inte på kartan längre.
   Klart att man var ute på djupt vatten. Omöjligt uppdrag var min första tanke. Min skivsamling kanske är stor men dansant är den inte i första hand. Men efter en målmedveten inventering bland skivorna hittade jag 35-40 frekventa danslåtar med mer eller mindre rockig profil. Mest från i går eller förrgår men eftersom företaget är en salig blandning åldrar från 20-25 och uppåt så tyckte jag blandningen var närmast perfekt.
   I förhand hörde jag några spridda krav på riktig rock, "din musik" som de sa, men här skulle spelas dansant musik som ibland, Refreshments, Bryan Ferry -76 och Wilmer X, också kan beskrivas som riktig rock. Renlärig discomusik överlät jag för kvällen åt mina kollegor. Några av mina tidiga val, McFadden & Armstead, Diana Ross, Narada Michael Walden, Hall & Oates, föll bort av tidsskäl så kvar var egentligen bara Bee Gees, "Sexbomb" med Tom Jones och Pointer Sisters.
   HÄR HAR MAN skrivit rock i över trettio år och frånsett några spridda kommentarer halv två på natten vid någon bardisk så är responsen för det tryckta ordet inte överdriven. Men placerad bakom två cd-spelare och ett gäng slagkraftiga skivor kom belöningen omedelbart: Ett dansgolv fyllt med svettiga och sprittande glada arbetskamrater. De kanske hade invändningar mot låtval och årgångar men dansade gjorde de.
   Och känslan när man, med hjälp av åtskilliga decibel, drar igång introt till Bryan Ferrys "Let's stick together" är obetalbar, närmast euforisk. Följer man sedan upp med Shania Twains "That don't impress me much" och ELO:s "Hold on tight" så är himlen nära.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2002 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.