Blogginlägg

I discjockeybåset får jag belöningen direkt

DADDY DJ. Det är inte jag. Ändå överraskade jag mig själv när jag, visserligen efter långa funderingar och mycket tvivel, tackade ja till att agera discjockey. Det var inte första gången - det var andra. Första gången, för drygt tre år sedan på en Menyfest, stod jag bakom en skivspelare nere i en källare samtidigt som kvällens stjärna, Petter, spelade huvudrollen två våningar upp. Ren pausmusik med inga andra krav än att det inte skulle vara tyst.
   Premiären i discjockeybÃ¥set blev med andra ord nÃ¥got ouppmärksammad. Om det inte hade varit för Millencolin-Mattias som lyssnade bland en handfull personer och släppte den i sammanhanget skeptiska kommentaren men med mycket glimt i ögat: - HÃ¥kan, du gillar pop, va? DÃ¥ hade jag ändÃ¥ öppnat med Beatles "Helter skelter", följt pÃ¥ med "Anarchy in the UK" men var kanske just för tillfället inne i en Kirsty MacColl/Lightning Seeds-sekvens. SÃ¥ kommentaren var kanske naturlig.
   JAG ÖVERLEVDE den debuten och fick för nÃ¥gra veckor sedan min andra invit. Att spela skivor pÃ¥ en personalfest, min egen. Att dessutom bara spela dansant musik. Ingen "riktig" rock, hette programförklaringen. Steve Earle, Warren Zevon och Neil Young fanns plötsligt inte pÃ¥ kartan längre.
   Klart att man var ute pÃ¥ djupt vatten. Omöjligt uppdrag var min första tanke. Min skivsamling kanske är stor men dansant är den inte i första hand. Men efter en mÃ¥lmedveten inventering bland skivorna hittade jag 35-40 frekventa danslÃ¥tar med mer eller mindre rockig profil. Mest frÃ¥n i gÃ¥r eller förrgÃ¥r men eftersom företaget är en salig blandning Ã¥ldrar frÃ¥n 20-25 och uppÃ¥t sÃ¥ tyckte jag blandningen var närmast perfekt.
   I förhand hörde jag nÃ¥gra spridda krav pÃ¥ riktig rock, "din musik" som de sa, men här skulle spelas dansant musik som ibland, Refreshments, Bryan Ferry -76 och Wilmer X, ocksÃ¥ kan beskrivas som riktig rock. Renlärig discomusik överlät jag för kvällen Ã¥t mina kollegor. NÃ¥gra av mina tidiga val, McFadden & Armstead, Diana Ross, Narada Michael Walden, Hall & Oates, föll bort av tidsskäl sÃ¥ kvar var egentligen bara Bee Gees, "Sexbomb" med Tom Jones och Pointer Sisters.
   HÄR HAR MAN skrivit rock i över trettio Ã¥r och frÃ¥nsett nÃ¥gra spridda kommentarer halv tvÃ¥ pÃ¥ natten vid nÃ¥gon bardisk sÃ¥ är responsen för det tryckta ordet inte överdriven. Men placerad bakom tvÃ¥ cd-spelare och ett gäng slagkraftiga skivor kom belöningen omedelbart: Ett dansgolv fyllt med svettiga och sprittande glada arbetskamrater. De kanske hade invändningar mot lÃ¥tval och Ã¥rgÃ¥ngar men dansade gjorde de.
   Och känslan när man, med hjälp av Ã¥tskilliga decibel, drar igÃ¥ng introt till Bryan Ferrys "Let's stick together" är obetalbar, närmast euforisk. Följer man sedan upp med Shania Twains "That don't impress me much" och ELO:s "Hold on tight" sÃ¥ är himlen nära.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.