Blogginlägg

Genombrottet är fulländat, Erik!

Erik Emmoth gjorde succé på årets Folk at Heart. I hotellrummet med Örjan Rundström...

Foto: Carina Österling...och sedan tillsammans med övriga delar av kompbandet The Burning Speedos: Från vänster Mats Wikman och Jörgen Larsson.


Vincent Jedselius.


Olle Unenge & Orkestern.


Örebro Spelmanslag.


Spirit Harper.

DEN NIONDE UPPLAGAN AV FOLK AT HEART, arrangerat av Anders Damberg och Andreas Svensson, avslutades i natt på Scandic Grand i Örebro. Under två dygn spelade ett 70-tal artister och grupper, samtliga med folkliga rötter, i olika lokaler och hotellrum. I mina ögon och öron var det en artist som fångade min uppmärksamhet mer än några andra, ERIK EMMOTH. En 23-årig ung artist från det nordliga norr, Gällivare, som på tre spelningar lyckades gå från extrem debutant till stor publikfavorit och samtidigt bjuda på vuxen och mogen singer/songwriter-musik av sensationell bredd och innehåll.
   Under lördagskvällen spelade han och hans band THE BURNING SPEEDOS vid två tillfällen där finalen, tack vare ett stort publiktryck, ägde rum i den stora lokalen Grace en våning upp på hotellet inför mycket tillfredsställda åskådare. Emmoths närvaro på Folk at Heart fick övriga artisters framträdanden att blekna lite i jämförelse. För egen del upplevde jag på lördagskvällen fina personliga framträdanden med KARL FIMMERSTAD, VINCENT JEDSELIUS (båda med munspelaren Peter Edgren i kompet), OLLE UNENGE & ORKESTERN, SPIRIT HARPER och en stund med ÖREBRO SPELMANSLAG innan Erik och hans band helt tog över min uppmärksamhet med två konserter med olika förutsättningar.
   Efter fredagskvällens debut, som jag noterade i min första Folk at Heart-rapport, fanns det plötsligt lite mer förväntningar i luften inför Erik Emmoths spelning i det lilla hotellrummet 121. Strax innan hade festivalschefen Damberg meddelat att finalspelningen vid midnatt med Erik hade flyttat från ett hotellrum till en större lokal. Men först det trånga alternativet i det intima formatet på ett hotellrum där det inte riktigt fanns utrymme för det stora publikintresset. Där fick vi en ganska tydlig repris på fredagskvällens repertoar där närheten till instrument och Eriks insatser i all sin personlighet blev än mer imponerande.
   Nu började informationen om bandets medlemmar fastna i mitt medvetande och detaljerna om det sensationella urvalet i låtrepertoaren, som i sin helhet innehöll covers men av väldigt obskyr skepnad, började skönjas. Det västmanländska kompbandet bakom Erik, Örjan Rundström, bas, Mats Wikman, lapsteel, och Jörgen Larsson, gitarr/mandolin/munspel, har sitt ursprung i folkmusikbandet WestMannaFolk, som faktiskt har medverkat på tidigare Folk at Heart-festivaler. Men här fick de kompa Erik och hans starkt USA-baserade repertoar. Låtar som jag från början hade svårt att identifiera under helgen men en liten tjuvtitt i låtlistan (se till vänster) förklarade mycket.
   Den unge Erik Emmoth har ett sensationellt intresse för musikhistoriens mindre kända låtmaterial
från låtskrivare och artister som absolut inte tillhör gemene mans intresse. Vem har exempelvis hört talas om Ian Noe (”River fool”), duon Watchhouse (”Wildfire”), The Wood Brothers (”One more day”) och Alvin Robinson (”Down home girl”) innan årets Folk at Heart?
   Då var det lite enklare och mer lättidentifierat att lyssna på låtar från Daniel Norgrens repertoar (”Are we running out of love?” och ”Putting my tomorrows behind”) och Justin Townes Earle (”One more night in Brooklyn”) utan att de tillhör var mans musikintresse. Sedan kom Bob Dylans fina ”You ain't going nowhere” som extra bonus på lördagskvällens finalkonsert.
   På den tredje och sista konserten med Emmoth tyckte jag mig höra lite mer självförtroende i den personliga rösten och det ska bli intressant att följa den unge mannens framtid. Jag kan se paralleller med Jesper Lindells utveckling under senare år och kan tänka mig en framtid för Emmoth i samma stil fast till det stora landsomfattande genombrottet krävs det kanske originallåtmaterial för att han ska hitta hem i stugorna. Men för oss Folk at Heart-besökare i Örebro räckte det med marginal för att uppfatta Erik Emmoths framträdanden som fulländade.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.