Blogginlägg från 2024-01-10

Eriks framträdande vill inte lämna minnet

Bilder: Lena EmmothErik Emmoth gjorde succé på årets Folk at Heart-festival tillsammans med sitt kompband The Burning Speedos: Från vänster Örjan Sundström,bas, Mats Wikman, lapsteel, och Jörgen Larsson, gitarr/mandolin/munspel.

SEDAN JAG UPPMÄRKSAMMADE den där 23-årige killen från Gällivare, Erik Emmoth, på Folk at Heart-festivalen i Örebro i helgen vill minnet inte riktigt lämna medvetandet. På plats i Scandic Grand-lokalerna kändes det sensationellt bra och väldigt överraskande, som jag noterade både i fredags och i lördags. Upplevelsen av en mellan låtarna tystlåten norrlänning bredvid en trio äldre västmanlänningar blev en inspirerande höjdpunkt när Erik med sin mogna röst kryssade sig fram i en generös blandning av tämligen okända covers och gjorde alla låtar till sina egna.
   Under de tre konserterna, som var Eriks sensationella debut på scen som gitarrist och sångare, fick jag lära mig lite mer om honom och hans band. Och under dagarna efter festivalen fick jag kontakt med hans mamma Lena som fanns på plats personligen under Folk at Heart. Som berättade mer om sin duktige son.
   ”Han gillade inte fotboll och inte hockey. Men gitarr. Han spelade hela tiden från fyra års ålder. Bara på gehör. Han kunde höra en låt i bilen och sedan springa in och ta ut den på gitarr. Han gick tre-fyra terminer på Popskolan i Åkersberga (30 min i veckan med grymma läraren Kristian Niemann) och tränade gitarr men vägrade spela i band eller stå på scen.
   På "River Fool", som han har lagt ut på YouTube (se nedan), spelar han alla instrument, han är även grym på dragspel, och har mixat ihop allt”.
   Vi får heller inte glömma att ge cred till pappa Staffan som lärt Erik att spela dragspel och som introducerat bluesen för honom."
   I ”stridens hetta” under festivalen beskrev jag Erik Emmoths uppträdande på Folk at Heart som ett fulländat genombrott och det var kanske en liten överdrift. Men han blev definitivt festivalens snackis som gjorde att finalkonserten i lördagsnatt flyttades från ett hotellrum till en större konsertlokal. Ett första positivt och optimistiskt steg mot större uppmärksamhet. Det är jag övertygad om.



/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Foto: Anders ErkmanSTAFFAN HELLSTRAND 2020.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.