Blogginlägg från 2024-01-03

Ingemar Dunker (1957-2023)

DET TOG TRE DAGAR AV DET HÄR ÅRET innan jag sorgligt fick notera att en avlägsen vän i den svenska musikbranschen hade avlidit. INGEMAR DUNKER, med det tidiga mellannamnet ”Sture” (oklart varför), var en av Sveriges största (1.99,5 mm enligt egen utsago) och tyngsta (drygt 100 kilo 1979) trummisar och jag träffade honom första gången 1977 innan hans professionella musikkarriär hade inletts.
   Sandviken-sonen Dunker råkade jag faktiskt träffa första gången redan på Mallorca sommaren 1977. Ett gäng från Sandviken mötte ett gäng från Örebro och det var ett mindre mirakel att Apartamentos Carmencita vid Son Matias-stranden i Palma Nova stod kvar när vi lämnade ön två veckor senare. Det talades om att den störste i sällskapet från norr, den väldige Dunker, spelade trummor och var i artistbranschen men som så ofta trodde jag berättelserna var överdrivna och uppförstorade.
   Men redan samma höst dök Dunker upp som trummis i Tomas Ledins band, när de uppträdde på legendariska Prisma i Örebro, och då förstod jag att den här killen hade inlett sin professionella bana på allvar. Först blev han medlem i ett flitigt turnerande Lasse Lindbom Band som i sin tur ledde till Ulf Lundells närhet 1979. Först albumet "Ripp rapp", sedan höstturnén 1979, den Englandsinspelade dubbelalbumet "Längre inåt landet" 1980 följt av succéturnén samma höst.
   Under min intervju med Ulf Lundell den hösten beskrev han Dunker som ”Åskan”, ”Han är tv-galen och kunde sitta i tolv timmar i sträck och glo på tv:n i England när vi spelade in det senaste albumet”
   Tv-galen, ja. Under 1980-turnén med Lundell reste Dunker omkring med en videobandspelare för att kunna titta på sina videokassetter. Efter den första av två konserter i Örebro, 13 oktober, intervjuade jag Dunker i frukostmatsalen på Hotell Continental. Vad jag minns hämtade Dunker vid ett tillfälle sin videobandspelare och visade upp den.
   Efter 1980 sprang jag på Dunker både här och där. Ibland utanför Centralstation i Stockholm och ibland på Drottninggatan i Örebro när han var här och kompade någon artist. Spelade i coverbandet Boogie Kings 1984. Han hoppade tillfälligt in i Dr Feelgood när bandet spelade på Ritz i Örebro 1989 - men då råkade jag vara på Rhodos…
   Dunker blev sedan medlem i Perssons Pack med konserter två kvällar i rad på samma Ritz 1990 och även under en turné 1995. Den hårt arbetande trummisen upplevde jag många gånger på konsert efter det. Bakom Linda Gail Lewis 2004 och 2008. Han spelade i det speciella bandet The Pensionaires, med Billy Bremner, Steve Gibbons och Geraint Watkins, 2005 och var presentatör på Refreshments julshow 2006. 2013 spelade Ingemar Dunker i Dave Edmunds band.
   2010 blev Dunker fast medlem i Trouble Boys med Bremner och Sean Tyla i frontlinjen. Det var efter en konsert med Trouble Boys på Akkurat i januari 2011 som jag träffade Dunker och resten av bandet backstage när han spontant skrek till: ”Men va fan! Är du här?”
   Det visade sig att han hade ett osannolikt gott minne och kunde nästan ordagrant citera rubrik och innehåll ur den lilla artikel jag skrev i Nerikes Allehanda om honom i oktober 1980 (se nedan). Just det sista vet jag med säkerhet för efter Ulf Lundells konsert följde jag med i turnébussen till hotellet där det blev en spontan men vad jag minns lugn fest i frukostmatsalen. Långtifrån något ”svineri” som kvällstidningarna ville beskriva det i slutet på turnén.
   Ingemar Dunker avled efter en tids sjukdom igår tisdag 2 januari 2024.



/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Foto: Anders ErkmanMAGNUS LINDBERG 1989.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.