Blogginlägg

The Mo konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/11 2002.

KONSERT
THE MO
P2, Örebro 22/11 2002

Växjö regerar. På ett märkligt överraskande sätt står stan plötsligt i fokus i pop-Sverige. Efter The Ark kommer nu Melody Club (påpassligt engagerade till Menygalan 15 december!) och The Mo, kvartetten som under lite mindre uppmärksammade former gjorde ett stundtals imponerande intryck i fredagskväll på P2-scenen.
   Inte minst visade de, främst sångaren Niklas Stenemo, upp en anspråkslös arbetskapacitet fast publiktrycket, ett 50-tal mest unga entusiaster, var bristfälligt. Möjligen höjde videoinspelningen av hela konserten inspirationen både på och framför scenen.
   Alla tre nämnda Växjö-grupperna har ett musikaliskt släktskap, med sina mer eller mindre tydliga 70-talsrötter, fast det ekar också väldigt olika om deras sound. De är som tre olika grenar på samma träd.
   Medan de två förstnämnda grupperna har förebilder som Queen respektive ett rockigare Sparks är de fyra killarna i The Mo musikaliskt uppfostrade på Mott The Hooples klassiska ”Roll away the stone”-riff. Med det hamrandre pianot som central mittpunkt.
   Men The Mo är genomgående poppigare, hitmässigare och ibland nästan ABBA-influerade. I alla fall på skiva.
   Live på P2 blev det givetvis röjigare, mer stökigt och följaktligen mindre fokuserat kring deras melodistarka repertoar.
   Kanske var det besvikelsen över att Örebropubliken ännu en gång till stora delar svek ett The Mo-uppträdande som gjorde att konserten aldrig riktigt nådde upp till mina förväntningar. Fast jag stod hela tiden och anade storheten i både deras musik och framträdande.
   Eller annars var det låtordningen som störde. När de kom till finalen, den alldeles för långa och mindre distinkta ”The alarmer”, hade de redan fyrat av knockout-låtarna ”Monaco”, ”I’m gonna dance” och ”Krakow love”.
   Men Frontmannen och sångaren Stenemo har uppenbart star quality och utmanar nästan Ola Salo som karismatisk popstjärna. En högst visuell figur, i provokativt gul brynja, som kan göra The Mo till mer än bara lillebror till The Ark.

The Mos låtar:
Gods & toys
The Mo
Krakow love
Monaco
Fast love take away
Positive
I’m gonna dance
The alarmer
The show
City heart

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.