Blogginlägg
"Brainwashed"
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/11 2002.
GEORGE HARRISON
Brainwashed
(Dark Horse/Parlophone/EMI)
Det har tagit nästan ett år efter George Harrisons död att sammanställa den här skivan. Men "Brainwashed" är ingen efterhandskonstruktion i studion som är så vanligt i rockkretsar. Alla låtar var i stort sett färdiginspelade innan George blev svårt sjuk.
Producenten Jeff Lynne och sonen Dhani har sedan, efter Georges egna specifika önskemål, finputsat råmaterialet med stor känsla, återhållsamhet och passion.
Vi slipper höra en sorgligt sargad och döende rockstjärna ty skivan är i många stycken glad, spirituellt upplyftande, lekfull, poppig och optimistiskt luftig. Den enda som gråter är Harrisons omisskännliga slidegitarr vars ledsna sound genomsyrar många, ibland alltför många, låtar.
Men framförallt är "Brainwashed" ett dussin fulladdade och helt färdigproducerade låtar som är en värdig uppföljare till senaste soloskivan "Cloud 9" och Traveling Wilburys-äventyret. Melodiskt mogen och avslappnat vuxen rock. OK, ibland blir det vemodigt på gränsen till det gråtmilda men hela Harrisons person var ju en märklig mix av medlidande och engelsk humor.
Ibland tar tron på det religiösa över, "My sweet lord"-känsla på några låtar och den avslutande titellåten tonar ut i ett exklusivt Radha Krishna-möte.
Men bland alla dubbelbottnade meningar, antydningar och luddiga budskap märks en hel mängd mycket starka sånger. Där popharmonierna möter det fulländade popsoundet i regi av Jeff Lynne.
Radiosingeln "Stuck inside a cloud", skriven för över tio år sedan, är bara en singelorienterad låt bland många andra.
Det finns en handfull andra låtar som också är värda uppmärksamhet. Inledande "Any road" är en knockout, "Pisces fish" är årets vackraste låt med sin hummande kör, ukulelekryddade coverlåten "Between the devil and the deep blue sea" är så naturligt anspråkslös och "Rising sun" är av ren "All things must pass"-kvalité.
Då står jag gärna ut med någon malplacerad blueslåt eller omotiverad instrumentallåt.
/ HÃ¥kan
Totta konsert
The Mo konsert
<< | November 2002 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: