Blogginlägg

"Brainwashed"

Postad: 2002-11-14 11:52
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/11 2002.

GEORGE HARRISON
Brainwashed
(Dark Horse/Parlophone/EMI)


Det har tagit nästan ett år efter George Harrisons död att sammanställa den här skivan. Men "Brainwashed" är ingen efterhandskonstruktion i studion som är så vanligt i rockkretsar. Alla låtar var i stort sett färdiginspelade innan George blev svårt sjuk.
   Producenten Jeff Lynne och sonen Dhani har sedan, efter Georges egna specifika önskemål, finputsat råmaterialet med stor känsla, återhållsamhet och passion.
   Vi slipper höra en sorgligt sargad och döende rockstjärna ty skivan är i många stycken glad, spirituellt upplyftande, lekfull, poppig och optimistiskt luftig. Den enda som gråter är Harrisons omisskännliga slidegitarr vars ledsna sound genomsyrar många, ibland alltför många, låtar.
   Men framförallt är "Brainwashed" ett dussin fulladdade och helt färdigproducerade låtar som är en värdig uppföljare till senaste soloskivan "Cloud 9" och Traveling Wilburys-äventyret. Melodiskt mogen och avslappnat vuxen rock. OK, ibland blir det vemodigt på gränsen till det gråtmilda men hela Harrisons person var ju en märklig mix av medlidande och engelsk humor.
   Ibland tar tron på det religiösa över, "My sweet lord"-känsla på några låtar och den avslutande titellåten tonar ut i ett exklusivt Radha Krishna-möte.
   Men bland alla dubbelbottnade meningar, antydningar och luddiga budskap märks en hel mängd mycket starka sånger. Där popharmonierna möter det fulländade popsoundet i regi av Jeff Lynne.
   Radiosingeln "Stuck inside a cloud", skriven för över tio år sedan, är bara en singelorienterad låt bland många andra.
   Det finns en handfull andra låtar som också är värda uppmärksamhet. Inledande "Any road" är en knockout, "Pisces fish" är årets vackraste låt med sin hummande kör, ukulelekryddade coverlåten "Between the devil and the deep blue sea" är så naturligt anspråkslös och "Rising sun" är av ren "All things must pass"-kvalité.
   Då står jag gärna ut med någon malplacerad blueslåt eller omotiverad instrumentallåt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2002 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.