Blogginlägg

"Brainwashed"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/11 2002.

GEORGE HARRISON
Brainwashed
(Dark Horse/Parlophone/EMI)

Det har tagit nästan ett år efter George Harrisons död att sammanställa den här skivan. Men "Brainwashed" är ingen efterhandskonstruktion i studion som är så vanligt i rockkretsar. Alla låtar var i stort sett färdiginspelade innan George blev svårt sjuk.
   Producenten Jeff Lynne och sonen Dhani har sedan, efter Georges egna specifika önskemål, finputsat råmaterialet med stor känsla, återhållsamhet och passion.
   Vi slipper höra en sorgligt sargad och döende rockstjärna ty skivan är i många stycken glad, spirituellt upplyftande, lekfull, poppig och optimistiskt luftig. Den enda som gråter är Harrisons omisskännliga slidegitarr vars ledsna sound genomsyrar många, ibland alltför många, låtar.
   Men framförallt är "Brainwashed" ett dussin fulladdade och helt färdigproducerade låtar som är en värdig uppföljare till senaste soloskivan "Cloud 9" och Traveling Wilburys-äventyret. Melodiskt mogen och avslappnat vuxen rock. OK, ibland blir det vemodigt på gränsen till det gråtmilda men hela Harrisons person var ju en märklig mix av medlidande och engelsk humor.
   Ibland tar tron på det religiösa över, "My sweet lord"-känsla på några låtar och den avslutande titellåten tonar ut i ett exklusivt Radha Krishna-möte.
   Men bland alla dubbelbottnade meningar, antydningar och luddiga budskap märks en hel mängd mycket starka sånger. Där popharmonierna möter det fulländade popsoundet i regi av Jeff Lynne.
   Radiosingeln "Stuck inside a cloud", skriven för över tio år sedan, är bara en singelorienterad låt bland många andra.
   Det finns en handfull andra låtar som också är värda uppmärksamhet. Inledande "Any road" är en knockout, "Pisces fish" är årets vackraste låt med sin hummande kör, ukulelekryddade coverlåten "Between the devil and the deep blue sea" är så naturligt anspråkslös och "Rising sun" är av ren "All things must pass"-kvalité.
   Då står jag gärna ut med någon malplacerad blueslåt eller omotiverad instrumentallåt.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.