Blogginlägg

"Woman o woman"

Postad: 2002-11-28 11:52
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/11 2002.

LESLIE L KOT with JACEK KRZAKLEWSKI & friends
Woman o woman
(MAF)


Örebros rockprofil nummer ett, modell äldre, gör solodebut med en ambitiös rockplatta. Där mogen laidbackrock samsas med blues, world music-inslag och till och med fransk visa.
   Det breda innehållet ger upphov till splittrade känslor med för många munnar att mätta. Och Leslie Kots stora personlighet blir ibland till en allmängiltig allt-i-allo.
   Leslies rockmusik är, med ålderns rätt, en trygg stadig rytm. Ungefär som när Eric Clapton sjöng J J Cale på 70-talet. Men de nästan genomgående programmerade trummorna tar bort lite av den naturliga känslan.
Däremot förmedlar Leslie mycket känslor med sina ord och sin röst. En sandpappersträv stundtals gurglande stämma som dessutom har en annorlunda nästan exotisk engelsk accent.
   Ibland, på "Friendship", grymtar han som Tom Waits, på "Then you don't" tänker jag närmast på gamle skådespelaren Lee Marvin och i allmänhet påminner skivan om det sångsätt Leonard Cohen gjort sig en förmögenhet på.
   Hans polske kompanjon Jacek Krzaklewski spelar gitarr på de flesta låtarna och har skrivit musik till några. En genomgående musikaliskt lättviktig produktion där känsloyttringarna i och mellan textraderna väger betydlig tyngre än melodierna.
   När skivan närmar sig det mediokra bjuder Bosse Saf på några Albert Lee-inspirerade och korta gitarrsolon på "Crazy lines". Som följs av skivans snabbaste spår, den oväntat hitmässiga "Once more - before" där tjejkörens "ooh-ooh" höjer temperaturen liksom den överraskande banjon.
   Sedan går skivan vilse i en lättjazzig riktning med lösa låtprofiler, som mer påminner om musical eller kabaré än rockmusik, men avslutas med en påpassligt gnistrande julsång, den halvakustiska bluesen "Christmas is here".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2002 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.