Blogginlägg

Sommar 2021: Öppet arkiv

Lolita Pop, med Karin Wistrand i spetsen, 1988 tillhörde höjdpunkterna i det gamla musik-tv-programmet Gig.

UNDER ETT SVAGT ÖGONBLICK I MAJ, när sommaren låg framför oss som ett oskrivet blad med bara möjligheter och gränslöst med ledig tid, fick jag idén. Och jag formulerade också textrader om att jag under sommarsäsongen, när Håkans Pop går in i ett lugnare viloläge att jag skulle utforska Svt:s äldsta arkiv, Öppet Arkiv, med gamla svenska musik-tv-program. Jag trodde då i min enfald att jag skulle återupptäcka historiska musikögonblick med guldglans.
   Jag kan inte påstå att jag hade rätt i mina förväntningar. Dels var utbudet starkt begränsat och jag fick passera en hel del pinsamheter i programupplägg innan de musikaliska sekvenserna rullades upp, dock utan att jag drabbades av några magiska känslor.
   Först försökte jag kolla in Bagen med Cia Berg, från 1984 och 1985, men videofilmer från 80-talet presenterade i ett listformat är idag verkligen en daterad företeelse bäst glömd för all framtid. Bälinge Byfest, från tidigt 80-tal, minns jag som ett hyfsat liveprogram men det finns inga spår av serien på Öppet Arkiv. Och jag hittar blott några korta klipp på YouTube där ABBA spelar playback till ”On and on and on”, en Dexy's Midnight Runners-låt och ett kort intervjuklipp med Kiss. Inte heller kan jag upptäcka några spår av serien Casablanca från tidigt 80-tal.
   I det bedrägliga minnet fanns i huvudet en hyfsat positiv bild av Gig, liveprogrammet med Carin Hjulström som programledare, som sändes under två säsonger 1987 och 1988. Blott fem program finns arkiverade på Öppet Arkiv och i premiärprogrammet från våren 1987 bekräftades mina djupt misstänksamma farhågor om att 80-talet inte var mänsklighetens bästa period när det gällde musik. Min något naiva tanke om att nostalgi och kvalité höll varandra i hand slogs fullständigt i spillror.
   Jag vill ju minnas att 80-talskonserter med Ulf Lundell, Jackson Browne, Raj Montana Band, Bruce Springsteen och Neil Young som ganska fantastiska upplevelser. Och ett 80-tal där det gavs ut skivor som John Hiatts ”Bring the family”, Warren Zevons ”Sentimental hygiene” och Elvis Costellos ”King of America” var bevisligen ett övervägande underbart decennium. Men så kommer de här återblickarna i svensk tv-historia och nästan grusar mina genomgående fagra minnen av decenniets musik.
   När jag försöker återuppleva det 45 minuter långa premiärprogrammet av Gig, med gästartisterna Dan Hylander och det helt bortglömda Attaboy, blir jag stundtals nästan knäsvag och tänker för ett ögonblick skippa hela mitt projekt om gamla svenska musikprogram. Det är ju ändå modern tid, 1987 och 1988, och i minnet har jag (rätt eller fel) många positiva detaljer (Wilmer X och Lolita Pop) etsade i mitt minne men när jag tittar och lyssnar blir det skämskudde nästan omedelbart.
...Intervjuerna som Carin Hjulström, tidningsjournalisten, genomför är inte tv-mässiga. Hon ställer befängda frågor till stackars Dan Hylander som inte vet om han ska skratta eller gråta. Eller bara gå därifrån. Och musikaliskt blir det också pinsamt när Hylander och hans då stora kompband Kosmonaut, två keyboards två gitarrister, hopplöst försöker rädda sina ansikten med det där bombastiska 80-talssoundet.
   Gig spelades in i Göteborg och att Attaboy fick medverka i programmet var väl enbart en lokal eftergift. Men jag har sett ytterligare fyra Gig-program och vet att det både musikaliskt och programmässigt blev bättre med tiden.
   Inledningsvis på nästa Gig-program, rubricerat som Avsnitt 4 från 1987 på Öppet Arkiv, fortsatte dock den rätt pinsamma trenden med Roxette, en rödhårig Marie Fredriksson och en stajlad/tuperad/delvis blonderad Per Gessle, som ännu inte har någon liverutin. Här spelas och sjungs det playback och i intervjun fick de svara på ett antal tafatta frågor.

RESTEN AV AVSNITT 4 AV GIG ÄR FAKTISKT intressant och live på riktigt. Först duon Kajsa Grytt och Malena Jönsson som avskalat framför några låtar från sitt första smått fantastiska album ”Historier från en väg”. Sedan kommer ytterligare en duo, Blue For Two, med Freddie Wadling och Henryk Lipp som tillsammans med sin grupp framför avancerad rock med två gitarrer och fyra keyboards men med mycket personlighet. Alla artisterna intervjuas och jag tycker mig märka kreativa förbättringar i både frågor och svar.
   Albumdebuterande Orup får stort utrymme i Avsnitt 1 från 1988. Med stort band och körtjejer, där Titiyo gör betydande insatser och ersätter skivans Karin Wistrand på ”Stanna hos mej”, blir det maffigt och påkostat i nästan en halvtimme. Och liveljudet på tv, som under många decennier hade varit undermåligt, börjar låta godkänt under de här åren.
   Karlstadsbandet All That Jazz, med sitt U2-liknande sound, får också hyfsat med utrymme i programmet medan Wilmer X representeras av en intervju och ”Teknikens under”-låten som en konventionell video. Lite snopet från ett så livebaserat band som Wilmer.
   Från 1988 hade Gigs programtid ökat från 45 minuter till närmare en timme och i Avsnitt 4 trängs Peter LeMarc och debuterande Eric Gadd med duon Adolphson & Falk som överraskande får längsta speltiden med ett liveband med bland annat trummisen Rolf Alex och basisten Backa Hans Eriksson.
   LeMarc intervjuas i inspelningsstudion där han tillsamans med producenten Tony Thorén håller på att spela in nästa album efter genombrottet ”Peter LeMarc”. Han playbacksjunger sedan en låt från den kommande skivan. 1987 hade 22-årige Eric Gadd skivdebuterat och framför tillsammans med sitt band personlig men inte alls så soulinspirerad pop som han senare har blivit känd för. Live spelar han bas och i intervjun än han överraskande tydlig och avslappnad.
   Även DiLeva dyker upp i en intervju och ger märkliga svar medan han flinar och småskrattar så att man undrar om han är seriös eller bara skämtar.
   Avsnitt 5 från 1988 visar sig nog vara det bästa Gig-programmet av de fem som finns tillgängliga på Öppet Arkiv. Där får liverutinerade Lolita Pop största utrymmet. Både live- och intervjumässigt tillhör gruppen här uppenbart toppskiktet i Sverige och musikaliskt låter det mycket bra och imponerande om kvintetten.
   De inleder sitt fyra låtar långa framträdande överraskande med ”Songs from under the floor boards” (i programmet benämnd som ”Floor boards”), som annars brukar tillhöra bandets extralåtar live, och fortsätter med ”Bang your head”, ”Mess of machinery” och avslutar på svenska med ”Två x två”.
   I övrigt innehåller programmet korta inslag/intervjuer med två Camouflage-medlemmar plus video, Triad, hårdrock med Electric Boys och en London-rapport från Stefan Wallgren.
   Carin Hjulströms Gig-erfarenhet fick en fortsättning 1989 och 1990 med programserien Fredags-Exter respektive Sommar-Exter som dock inte har lämnat några märkbara spår efter sig i Svt-arkivet.
   Måndagsbörsen är kanske det mest minnesvärda musikprogrammet i Svt:s historia, visades mellan 1979 och 1984, men är i arkivet magert och nästan katastrofalt representerat. Högst två program per säsong från 1981 (Säsong 3) finns bevarade för eftervärlden. Har sett några program på SvtPlay som glimtvis har några riktiga höjdpunkter (U2, Gyllene Tider/Dag Vag och Elvis Costello. Men jag ska försöka återkomma i ämnet och lämna synpunkter om samtliga tillgängliga program.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.