Blogginlägg från 2021-08-16

ALL TIME BEST: #141-150

ALL TIME BEST #141: MATS RONANDER: ”Himlen gråter för Elmore James” (WEA, 1992)
ALL TIME BEST #142: NILS LOFGREN: ”Nils Lofgren” (A&M, 1975)
ALL TIME BEST #143: CARLA JONSSON: ”Skakad & rörd” (EMI, 1993)
ALL TIME BEST #144: THE POGUES: "Rum, sodomy & the lash" (Stiff, 1985)
ALL TIME BEST #145: A CAMP: ”Colonia” (Wigpowder/Universal, 2009)
ALL TIME BEST #146: ELVIS COSTELLO AND THE IMPOSTERS: ”Momofuku” (Lost Highway, 2008)
ALL TIME BEST #147: WEEPING WILLOWS: ”Broken promise land” (Grand Recordings, 1997)
ALL TIME BEST #148: CROSBY STILLS & NASH: ”Crosby, Stills & Nash” (Atlantic, 1969)
ALL TIME BEST #149: DUCKS DELUXE: ”Taxi to the terminal zone” (RCA, 1975)
ALL TIME BEST #150: WARREN ZEVON: "The envoy" (Asylum, 1982)

DE SISTA TIO ALBUMEN PÅ MIN 150-LISTA med albumfavoriter är en ganska representativ blandning av skivorna som har hamnat på hela den 150 album långa rangordnade listan. Lite svenskt, lite engelskt och lite amerikanskt där skivor från 60- till 00-talet finns med. Bland de här tio skivorna saknas album från 10-talet, det senaste årtiondet, och den fördelningen får vi nog vänja oss vid. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att seriöst jämföra skivor från typ 60- eller 70-talet med bara några år gamla favoriter. Musik måste genomgå en viss mognadsprocess innan den kan bli historiskt jämförbar med musik från svunna tider.
   ”Himlen gråter för Elmore James” är nog Mats Ronanders bästa och samtidigt mest kommersiella album. Mats har samlat sina bästa låtar i en blandad kompott här och en välförtjänt hit fick han med Kim Larsen-duetten ”Gör mig lycklig nu”.
   Nils Lofgren gjorde förväntad succé på sitt första soloalbum medan Plura-brodern Carla överraskade stort på sitt första och hittils enda soloalbum.
   Det svenska konceptet A Camp, med Nina Persson i spetsen, lyckades på sitt andra album göra melodiös popmusik som stundtals tangerade ABBA:s nivå och det numera starkt etablerade Weeping Willows slog ned som en bomb redan på sitt första album.
   The Pogues kunde först på sitt andra album, en Elvis Costello-producerad skiva, visa upp en soundmässig briljant sida och Shane MacGowan skrev ännu bättre låtar än tidigare. ”Momofuku” blev ett välkommet återbesök i fräsch rockmusik för Elvis Costello och det på sin tid underskattade Ducks Deluxe är inte sista bandet på min lista som representerar 70-talets fina pubrocktrend.
   Första albumet för supergruppen Crosby, Stills & Nash är naturligtvis en helt godkänd skiva men konceptet skulle ett år senare utökas, med Neil Young, och bli ännu bättre och historiskt oförglömligt.
   Att placera Warren Zevon på 150-listans sista plats låter sig inte göras utan förklaring. ”The envoy” är ett mycket bra album i jämförelse med all annan musik men tillhör trots allt den sämre kategorin av Zevons alla genomgående starka album på 70- och 80-talet. Men kom ihåg att hamna på 150:e-plats på min lista ändå är med stor marginal beröm godkänt.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.