Blogginlägg från 2021-08-20

Sveriges artistelit hyllar Magnus Lindberg

MAGNUS LINDBERG (1952-2019) VAR EN av Sveriges största och mest personliga artister. Därom råder inga som helst tvivel. Det noterade jag med all tydlighet i artikel efter artikel, i recension efter recension, vid varje önskvärt tillfälle från 1983 till 2018. Alla konsert- och skivrecensioner och flera intervjuer finns samlade här på Håkans Pop under kategorin ”Magnus Lindberg” och bildar en fantastisk historielektion i ämnet Stor Svensk Rockmusik.
   Nu kommer den slutgiltiga och hjärtligt varma hyllningen av Magnus Lindberg på skiva, "Dom Som Aldrig Ger Upp : En Hyllning Till Magnus Lindberg", där Sveriges artistelit bidrar med sina personliga tolkningar av Magnus fina låtskatt. Artister som Louise Hoffsten, Dan Hylander, Staffan Hellstrand, Peter LeMarc, Plura, Mauro Scocco, Lars Winnerbäck och Sophie Zelmani plus flera andra mycket respekterade namn har satt sin egen prägel på Magnus många gånger klassiska låtar.
   Nej, jag har inte hört skivan men bara av att läsa raden av artister och titta på det genuint och sedvanligt fina Kjell Andersson-omslaget (se ovan) gör mig varm i hjärtat och positivt förväntansfull.
   Plattan är sammanställd och producerad av nämnde Kjell Andersson tillsammans med Dan Hylander, Larissa Aggerborg Lindberg och Basse Wickman och kommer att släppas både digitalt och fysiskt. Bolagen Hemifrån, Paraply Records och Border Music kommer att vara behjälpliga med att ge ut skivan.
   I nuläget saknas finansiering att sjösätta det här spännande projektet. Därför har Magnus kollegor och vänner startat en crowdfunding-kampanj på Go Fund Me för att få skivan utgiven. På sidan https://www.gofundme.com/f/magnus-lindberg-skiva kan alla Magnus Lindberg-fans och andra göra en insats.
   Gör det och ni bidrar till att bevara Magnus Lindbergs minne ännu ljusare och ännu mer positivt än det redan är.

/ Håkan

ALL TIME BEST: #101-110

ALL TIME BEST #101: LOLITA POP: ”Love poison” (Mistlur, 1989)
ALL TIME BEST #102: FRANKIE MILLER: "Once in a blue moon" (Chrysalis, 1972)
ALL TIME BEST #103: PUGH: ”Hollywood” (Metronome, 1972)
ALL TIME BEST #104: SMALL FACES: ”Ogdens' nut gone flake/Happiness Stan” (Immediate, 1968)
ALL TIME BEST #105: DAN HYLANDER & RAJ MONTANA BAND: ”Calypso” (Amalthea, 1983)
ALL TIME BEST #106: MICKEY JUPP: "Juppanese" (Stiff, 1978)
ALL TIME BEST #107: FREDDIE WADLING: ”Jag är monstret” (Capitol/EMI, 2005)
ALL TIME BEST #108: JACKSON BROWNE: ”I'm alive” (Elektra, 1993)
ALL TIME BEST #109: BYRDS: ”Gene Clark, Chris Hillman, David Crosby, Roger McGuinn, Michael Clarke” (Asylum, 1973)
ALL TIME BEST #110: CARLENE CARTER: ”Blue nun” (F-Beat, 1981)

INTE ENS DET MYCKET STARKA LOLITA POP-albumet ”Love poison” tog sig in bland de 100 bästa på min favoritalbumlista. Konkurrensen är som sagt stenhård - och inte alltid rättvis.
   Frankie Miller blev med tiden en ganska slätstruken middle-of-road-rockartist men på sitt första album, kompad av Brinsley Schwarz, är han härligt personlig och brittiskt mänsklig. Pugh Rogefeldt upprepade sina succéer på tidigt 70-tal men inget slår hans ”Hollywood”. Dan Hylander och hans Raj Montana Band regerade svensk musik under första halvan av 80-talet, främst på livescenen, men ”Calypso” är ett särdeles vackert album.
   Mickey Jupp har varit en personlig favorit sedan mitten av 70-talet men hans album har inte alltid varit så genomarbetat jämnstarka. Det gäller dessvärre också ”Juppanese” vars förstasida är genuint klockren med Rockpile som kompgrupp men andrasidan, producerad av Gary Brooker, är bra men bara mänskligt personlig.
   Freddie Wadling gjorde ett i mina öron fantastiskt starkt album, ”Jag är monstret”, där en mängd svenska profilstarka låtskrivare (Per Gessle, Tomas Andersson Wij, Jocke Berg...) specialskrev låtmaterialet. Johan Lindströms mycket läckra produktion gjorde inte albumet direkt sämre...
   Jackson Brownes storhetstid var väl allmänt 70-talet och har under senare decennier blivit lite mindre personlig men slog oväntat till med ett överraskande starkt album 1993.
   Medan Carlene Carter var gift med Nick Lowe gjorde hon sitt bästa album och originalsättningen av Byrds gjorde en stark tillfällig comeback 1973.
   När jag i vintras satte mig och planerade för hela det här projektet, där jag försöker rangordna de bästa albumen från 60- till 10-talet, var jag övertygad om att vissa skivor var givna på höga placeringar på listan. När den hårda sållningen var klar var det oväntat många av de så kallade självklara albumen som hamnade utanför de 100 bästa. Som exempelvis Small Faces klassiska album från 1968 med sitt historiskt oförglömliga runda omslag.

/ Håkan

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.