Blogginlägg

ALL TIME BEST: #101-110

ALL TIME BEST #101: LOLITA POP: ”Love poison” (Mistlur, 1989)
ALL TIME BEST #102: FRANKIE MILLER: "Once in a blue moon" (Chrysalis, 1972)
ALL TIME BEST #103: PUGH: ”Hollywood” (Metronome, 1972)
ALL TIME BEST #104: SMALL FACES: ”Ogdens' nut gone flake/Happiness Stan” (Immediate, 1968)
ALL TIME BEST #105: DAN HYLANDER & RAJ MONTANA BAND: ”Calypso” (Amalthea, 1983)
ALL TIME BEST #106: MICKEY JUPP: "Juppanese" (Stiff, 1978)
ALL TIME BEST #107: FREDDIE WADLING: ”Jag är monstret” (Capitol/EMI, 2005)
ALL TIME BEST #108: JACKSON BROWNE: ”I'm alive” (Elektra, 1993)
ALL TIME BEST #109: BYRDS: ”Gene Clark, Chris Hillman, David Crosby, Roger McGuinn, Michael Clarke” (Asylum, 1973)
ALL TIME BEST #110: CARLENE CARTER: ”Blue nun” (F-Beat, 1981)

INTE ENS DET MYCKET STARKA LOLITA POP-albumet ”Love poison” tog sig in bland de 100 bästa på min favoritalbumlista. Konkurrensen är som sagt stenhård - och inte alltid rättvis.
   Frankie Miller blev med tiden en ganska slätstruken middle-of-road-rockartist men på sitt första album, kompad av Brinsley Schwarz, är han härligt personlig och brittiskt mänsklig. Pugh Rogefeldt upprepade sina succéer på tidigt 70-tal men inget slår hans ”Hollywood”. Dan Hylander och hans Raj Montana Band regerade svensk musik under första halvan av 80-talet, främst på livescenen, men ”Calypso” är ett särdeles vackert album.
   Mickey Jupp har varit en personlig favorit sedan mitten av 70-talet men hans album har inte alltid varit så genomarbetat jämnstarka. Det gäller dessvärre också ”Juppanese” vars förstasida är genuint klockren med Rockpile som kompgrupp men andrasidan, producerad av Gary Brooker, är bra men bara mänskligt personlig.
   Freddie Wadling gjorde ett i mina öron fantastiskt starkt album, ”Jag är monstret”, där en mängd svenska profilstarka låtskrivare (Per Gessle, Tomas Andersson Wij, Jocke Berg...) specialskrev låtmaterialet. Johan Lindströms mycket läckra produktion gjorde inte albumet direkt sämre...
   Jackson Brownes storhetstid var väl allmänt 70-talet och har under senare decennier blivit lite mindre personlig men slog oväntat till med ett överraskande starkt album 1993.
   Medan Carlene Carter var gift med Nick Lowe gjorde hon sitt bästa album och originalsättningen av Byrds gjorde en stark tillfällig comeback 1973.
   När jag i vintras satte mig och planerade för hela det här projektet, där jag försöker rangordna de bästa albumen från 60- till 10-talet, var jag övertygad om att vissa skivor var givna på höga placeringar på listan. När den hårda sållningen var klar var det oväntat många av de så kallade självklara albumen som hamnade utanför de 100 bästa. Som exempelvis Small Faces klassiska album från 1968 med sitt historiskt oförglömliga runda omslag.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.