Blogginlägg

ALL TIME BEST: TOPP 150

...eller MITT LIV I MUSIK.













Några av artisterna som har gjort albumen som återfinns på min 150-lista.


JAG HAR JU PÅ HÅKANS POP UNDER årens lopp, från 2007 och framåt, försökt att musikaliskt rangordna mina favoriter i varje decennium och på det viset ställa i ordning mina minnen och favoriter tio år i taget. Det har jag gjort i en liten okronologisk ordning. Premiärsäsongen 2007/08 ville jag ge rättvisa åt det svårt missförstådda 80-talet. Under två säsonger, 2009-2011 slängde jag mig över det för mig kanske viktigaste och mest betydelsefulla musikdecenniet av dem alla, 70-talet, när jag rangordnade de största favoriterna från det decenniet på en 70(!) album lång lista.
   2013/14 fortsatte jag sedan med 90-talet som ytligt sett var just lite ytligt men när jag tittade närmare och lyssnade lite mer koncentrerat innehöll decenniet ändå en massa bra musik. Under det senaste decennieskiftet, 2019/20, sammanfattade jag mina 00-favoriter och kunde då slutföra den långa följetongen om mina totala albumfavoriter från 1970 till 2009.
   Sedan har jag genom åren även rangordnat mina favoriter från både 50-talet och 60-talet men valde då att utesluta albumformatet av förklarliga och naturliga skäl, 50-talet var 78:ornas decennium och 60-talet var ju först och främst singelskivans förlovade epok.

NÅGONSTANS OCH NÅGON GÅNG har väl tanken grott om en totallista med alla decennier samlade i samma rangordnade roll. En sorts Tidernas Bästa Album-lista. Kalla det gärna ett Mission Impossible-projekt men jag tänker, med början på måndag, att göra en sådan total genomgång av historiens i mina öron bästa albumfavoriter, All Time Best 150. I samband med det nya projektet att rangordna alla album blir naturligtvis även skivorna från 60-talet aktuella, det gavs ju trots allt ut ett antal både klassiska och magiska album under det decenniet fast inte alls i samma omfattning som på 70-talet och framåt.
   Det har gjort att jag inför totallistan har uppdaterat mig på 60-talets bästa album och införlivat den epokens bästa skivor i den nya så kallade heltäckande listan. Givetvis många fantastiska Beatles-album men också typiska albumartister som Stones, Beach Boys, Simon & Garfunkel, Bob Dylan, Small Faces men också några i sammanhanget udda namn som Nico och svenska Tages. En väldigt värdefull uppdatering i mitt hjärta och, inte minst, i min hjärna.

JAG KAN REDAN NU AVSLÖJA ATT min 150-lista, som tagit mig två år(!) att sammanställa, saknar namn, artister och grupper som för mig lite oväntat inte kvalificerade sig för min lista där en mördande konkurrens råder: The Kinks, The Who, Tim Hardin och Jethro Tull är bara några namn som föll på mållinjen. Namn som producerade erkända album på 60-talet men där skivorna, lite överraskande för mig, inte höll måttet när mina öron nyligen återbesökte det klassiska popdecenniets album. Skivor som jag nu uppfattade som överraskande ojämna och förvånansvärt utan någon homogen helhet.
   När jag nu försöker sammanfatta cirka 55 år av populärmusik så representeras varje år i snitt (snitt, inte någon faktisk verklighet) av tre album. Då förstår alla, och även övriga, att min 150-lista blir sparsamt snål och inte alltid rättvis.
   Jag kommer i vissa fall ta ”död” på de så kallade klassiska albumen, skivor som alltid hamnar högst när listor objektivt och subjektivt ska sammanställas och när historiens skivor ställs mot varandra. Det blir till slut oöverstigliga problem att med hjärtat i behåll prioritera, efter bästa förmåga rangordna och efter egna slutsatser och tyckanden sammanställa en lista på 150 album som jag efter bästa förmåga ska kunna representera mitt liv i musik. Från 60-talet till slutet på det senaste decenniet.

LISTAN PÅ DE 150 ALBUMEN HAR HAFT EN förmåga att i detalj ändra skepnad in i det sista och under resans gång mot nummer ett kommer jag få anledning att skifta placeringar mellan skivorna, allt efter dagsform och plötsliga humörsvängningar. Helheten, samtliga 150 album, har jag klart för mig när jag vill framhålla de allra bästa, de mest magiska och de mest oöverträffade skivorna jag har lyssnat på under dessa 55 år, 1965-2019.
   Samtliga skivor på 150-listan är genuina favoriter och det svåraste i detta projekt har alltså varit att detaljerat rangordna albumen. Där har hjärtat och hjärnan en svår kamp att komma överens i bedömningen av exakta placeringar som nog kommer ändras fram till de sista dagarna i maj nästa år.
   Jag har under nästan två år uppdaterat mig på skivornas kvalitéer och vet nu att albumen jag kommer att presentera på Håkans Pop nästan ett år framåt, tre gånger i veckan, från plats 150 och uppåt är mina definitiva val till världens bästa musik.
   Sedan vet jag mycket väl att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att rättvist ställa skivor från olika decennier mot varandra. Att exempelvis göra en rättvis jämförelse mellan Bob Dylans ”Highway 61 revisited” (som jag kan avslöja råkar vara det äldsta albumet på min All Time Best Albums-lista) och min största favorit från 2019 som var The Long Ryders ”Psychedelic country soul” (som jag också kan avslöja inte fick plats på min 150-lista - i den mördande konkurrensen...).

NEJ, DET HAR VARIT MÅNGA SKIVOR FRÅN MÅNGA decennier som jag har kommit att värdera och rangordna medan det allt bräckligare minnet ska samsas med dagens tyckande. Ändå kan man på min lista göra en resa genom tiderna och få ett hum om vad som har varit min musik under alla dessa år.
   Följ gärna med på den resan och dela gärna dina egna uppfattningar med mig och låt oss hoppas att det för alla läsare och följare blir ett underhållande år framöver på Håkans Pop. Kanske kommer det att finnas möjligheter att upptäcka nya gamla favoriter eller ännu en gång understryka vetskapen om att vi delar samma favoriter.
   Nästa vecka, med start på måndag 16/8, inleder jag min personliga 150-lista med att avslöja de första 50 skivorna (från plats 101 till 150). Varje dag nästa vecka, måndag till fredag, kommer jag avslöja 10 album och i förekommande fall länka till texter jag har skrivit tidigare.
   Från 23 augusti kommer jag tre gånger varje vecka (måndag/onsdag/fredag) klättra uppåt på 150-listan mot nummer ett som kommer presenteras i maj nästa år.

Med hopp om nöje och intressanta nedslag i musikhistorien inleder jag på måndag denna sammanfattning om mitt liv i musik. Välkomna!

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.