Blogginlägg

Akustisk musikalisk helafton

Postad: 2020-10-12 10:07
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling

OLLE UNENGE
Stadsträdgården, Örebro 11 oktober 2020
Konsertlängd: 19:00-19:50 och 20:09-20:52 (50+43=93 min)
Min plats: Längst fram till vänster, ca 4 meter från scenen.


INTE ÖVERRASKANDE VAR DET EN REN YNNEST att ännu en gång få gå på konsert, numera en högst sporadisk händelse. Förra gången jag var på en regelrätt konsert med levande publik och levande musik inträffade faktiskt på samma ställe som i söndagskväll, Staffan Hellstrand på Stadsträdgården. Nu var det Olle Unenge som med sin lilla trio bjöd på en underhållande akustisk afton på ett fullpackat växthus med ett fång nya låtar i bagaget.
   Två akustiska gitarrer och en bas kan mycket väl räcka till för att skapa en musikalisk helafton. I sällskap med Olle Unenges sånger, både nya och nyarrangerade gamla, och två killar (basisten Janne Hedström och gitarristen Oskar Hansson) blev det pånyttfödd energi i arrangemangen med många delikata detaljer som gav Olles repertoar ännu en ny dimension.
   Hälften på allvar och hälften på skoj brukar jag inför en konsert nästan alltid kräva en omänsklig mängd nya låtar från artisten för att bli nöjd och tillfredsställd. Söndagskvällens konsert uppfyllde mina ”krav” på två sätt. Dels fick jag uppleva mer än en handfull nya låtar, jag räknade faktiskt till nio av 15, och i övrigt bjöd Olle tillsammans med sina kamrater på en mängd uppgraderade variationer på det äldre materialet som helhetsmässigt knöt ihop säcken på ett charmant sätt.
   Olle Unenge är en artist som vägrar stagnera eller upprepa sig. Han söker ständigt nya musikaliska vägar att utveckla sitt låtskrivande och framförande. Sina två tidigare album, ”Det kunde förvisso vara värre...” (2014) och ”Pensionerade hippies & tatuerade sexpack” (2018), arbetades fram på två helt olika sätt och i detta nu är han på väg att skapa ännu ett nytt spännande kapitel i sin långa historia. På bara tre musiker har arrangemangen blivit avskalade och renodlade men ändå inte tappat varken energiskt driv eller viktig variationsrikedom. Därtill bidrar medmusikerna till uppenbara nivåhöjningar i det gamla materialet och hittills okända grepp i de nya arrangemangen.
   Den klassiskt skolade gitarristen Oskar Hansson måste vara en dröm att ha i sitt band. Till synes helt avslappnad, med ena benet över det andra, gav han teknisk skicklighet ett ansikte gång på gång under konserten. Bara introt till ”Bach i regnet” var värt en egen applåd och även i övrigt dekorerade han snart sagt alla konsertens låtar med ett läckert gitarrspel.
   Janne Hedström var mer koncentrerad och sammanbiten i sin spelstil men där, hos basisten som spelade sitt instrument med ackuratess och inte bara kompade, fanns ryggraden och det genomtänkta drivet i alla arrangemangen. Janne har verkligen varit delaktig i det kreativa arbetet att ge de gamla låtarna en ny musikalisk skrud.
   Och högst ansvarig för de förvånansvärt intressanta nyversionerna av det gamla materialet och givetvis de helt nya låtarna var Olle som med sina kluriga funderingar till mellansnack band ihop konserten på sitt sedvanligt välkomnande sätt.
   I sin beskrivning av de nya låtarna sa Olle inledningsvis att de nu hade fått vingar. Låtar som definitivt lockade till upprepade lyssningar och kanske är de beredda att flyga och kanske har vi de nya låtarna på skiva inom en inte för avlägsen framtid.
   Olle följde sin setlista (se höger) ganska väl, tog visserligen paus en låt för tidigt och kapade några på slutet. Men det börjar bli svårt för honom att välja låtar ur en alltmer imponerande låtskatt som snart är tre album lång. Inte minst med tanke på att det nya låtmaterialet är så positivt starkt.

Det regnar på Mallorca
Hyllning till den stora damens lilla café
Bach i regnet
Mellan näktergalar
3-stjärnig Metaxa
I en trivsam liten bar
Längs minnenas boulevard
Vykort från Stockholm

Paus

Åter i Marais
Öhr, Småland (Till Ola)
I dårarnas gränd i Florens
Vid denna blåa dörr
Fest i byn
Långsamt väder

Extralåt
Vykort från den ödsliga heden

FOTNOT: Jag blev lite tagen på sängen av Olle som efter ”I en trivsam liten bar” slängde ur sig kommentaren ”utländsk låt skriven av Hoyt, vet du vem det är Håkan?” i ansiktet på mig. Namnet Hoyt lät för en sekund så ovanligt konstigt i mina öron att jag bara skakade på huvudet. Minnet kom dock tillbaka efter ett tag och hjärnan vaknade till när sanningen gick upp för mig: ”Lightning bar blues”, vars svenska variant Olle för övrigt har framfört sedan 2012(!), är ju skriven av Hoyt Axton som själv spelade in den 1971.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.