Blogginlägg från 2020-10-23

”Letter to you”

Postad: 2020-10-23 14:01
Kategori: Skiv-recensioner



BRUCE SPRINGSTEEN
Letter to you
(Columbia)


ÄNNU ETT BRUCE SPRINGSTEEN-ALBUM, det 20:e har någon räknat ut, och ännu ett studiosamarbete med sitt E Street Band utan att bandet ännu en gång har fått någon strikt credit som artister. ”Letter to you”, som släpps idag, är resultatet av snabba spontana ryck in i studion men inspelningarna gjordes under fyra dagar för snart ett år sedan, november 2019. Och är sedvanligt ett album med både överraskningar och konventionell rock.
   Jag får känslan att jag genom åren har blivit mindre och mindre upphetsad av ett nytt Springsteen-album men riktigt så är det ju inte. Det är det allt skralare minnet som spelar små spratt i min hjärna. När jag tittar tillbaka, typ 13 år, har E Street Band-skivorna varit av bra kvalité utan att framkalla de där riktigt magiska känslorna som förr i tiden. Men kanske beror det kanske på att jag (och Bruce) har blivit äldre och numera uppfattar/producerar musiken med mer reserverade öron.
   ”Letter to you” är en rejäl dos (58:17) med nyskriven och i många delar överraskande energisk rockmusik men också lugnare mer reflekterande moment som gör albumet till en rikt varierad upplevelse. Men trots det snabba uttryckssättet med många nyskrivna alster har Bruce uppenbart blickat tillbaka på sin tidiga karriär. Han har nämligen plockat upp tidiga demolåtar, som han då inte spelade in på konventionellt sätt, och nu framför dem på ett förmodligen helt uppgraderat sätt. Och de smälter in naturligt i den övriga mer aktuella repertoaren och har faktiskt blivit albumets tre längsta låtar runt sex och sju minuter långa där dessutom munspelet är mycket framträdande.
   ”Janey needs a shooter” dök första gången upp på ett textblad 1974. En titel som senare fascinerade Warren Zevon att skriva en egen text i verserna och använda sig av Bruces refräng på sitt album ”Bad luck streak in dancing school” (1980). En tung malande rocklåt i halvtempo idag.
   ”If I was the priest” härstammar från en demo 1973 som Allan Clarke, förre Hollies-sångaren, spelade in 1975 som ”If I were the priest”.
   ”Song fo orphans” har ett mer hemlighetsfullt ursprung men har här blivit en uppenbart Bob Dylan-inspirerad lång sång.
   Starten på nya albumet är en lugn dämpad ”Nebraska”-liknande låt med akustisk gitarr, piano och stråkar som komp men snart, i titellåten, exploderar skivan i det där typiska E Street Band-soundet. Inte så unikt, inte så överraskande men ändå fräscht och levande.
   Efter 50 år och 20 album är det naturligtvis svårt att hitta nya exklusiva vinklingar till låt, sound och produktion och jag hör givetvis upprepade ekon från förr både här och där men jag tycker mig i flera låtar också höra mer energi ett rakt på-tänkande än jag har hört på länge. Gitarrsolot i ””Burning' train” är lysande och både vackert och effektivt och dobron glittrar fint i den ”The rising”-ekande låten ”Rainmaker”.
   E Street Band-skivorna från de senaste 13 åren, ”Magic”, ”Working on a dream”, ”Wrecking ball” och ”High hopes”, som jag syftade på i recensionens inledning är som sagt klart bra album men jag lyssnar sällan på dem idag. ”Letter to you” uppfattar jag just nu, efter några timmar i mitt huvud, som kanske den bästa albumet i den samlingen.
   Men kommer den också hamna i skuggan liksom de andra? Nja, men jag är just nu, när den fina slutlåten ”I'll see you in my dreams” tonar ut, övertygad om att jag om några år hellre lyssnar på ”Letter to you” än ”Born in the USA” i alla fall.

/ Håkan

Krönika: September 1996

Postad: 2020-10-23 07:55
Kategori: Krönikor

1996 befann vi oss mitt i utgivningen av Beatles ”Anthology”-samlingar. Som genuin Beatles-fantast siktar jag in mig i den här krönikan på en av historiens mest obskyra låtar i ämnet, ”What's the new Mary Jane”. Tredje delen av ”Anthology”-serien var på väg att släppas och mitt intresse för låten, en månad innan release, var stort.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Magasinet 4/9 1996.

PÅ GRÄNSEN MELLAN OKÄNT OCH OBSKYRT

DET FINNS BEATLES-LÅTAR OCH DET finns Beatles-låtar. Det finns kända Beatles-låtar, ”Yesterday” är väl ett hyfsat bra exempel, och det finns mindre kända Beatles-åtar, ”You know my name (look up the number)” heter en i den exklusiva, starkt begränsade skaran.
   Sedan finns det rariteter, obskyra låtar, inspelningar som aldrig givits ut officiellt. Som stått och samlat damm i skivbolagens garderober.
   Det är just den senare kategorin som varit med och byggt upp den maffiga trilogin ”Anthology” som om mindre än en månad avslutas med del 3.
   Fast i sanningens namn har de riktigt exklusivza, för den breda publiken okända låtarna varit i klar minoritet på de här volymerna.
   Det har mest handlat om livelåtar, av hemskt skiftande kvalité och otaliga alternativmixningar av redan känt material.
   Till nöje för de flesta Beatles-fantaster men riktigt intressant endast för en skara inbitna fanatiker. Till vilka inte ens jag räknar mig fast jag regelbundet slukar alla nyheter i ämnet.
   På de redan utgivna volymerna i Beatles-antologin finns det några få pärlor i gränslandet mellan okänt och obskyrt. Som aldrig tidigare givits ut officiellt men givetvis funnits tillgängliga på otaliga bootlegskivor.
   Outgivet originalskrivet material har varit mer undantag än regel på de här återutgivningarna.
   På nya kommande volymen i ”Anthology”-serien kommer dock en mycket omskriven, omtalad och allmänt välkänd raritet, ”What's the new Mary Jane”. En låt som Beatles gjorde många försök att spela in, mixa om och ge ut under åren 1968 och 1969. Men förblev outgiven.
   14 augusti 1968 gick John Lennon och George Harrison, som enda nävarande beatlar på inspelningen, in i studion. Yoko Ono och managern Mal Evans medverkar också på ett hörn. På slagverk och xylofon.
   I sista stund ströks låten från Beatles vita dubbelalbum. Ansågs för bisarr när John sjöng med amerikansk accent i en text som aldrig ordagrant nämner titeln.
   Kritiken riktade också in sig på drogreferenserna. Mary Jane skulle vara slang för marijuana. En kritik som också drabbade Örebrobandet Blues Quality som 1969 gav ut albumet ”Sweet Mary Jane” med ett omslag som då drogs in, ändrades och gavs ut på nytt.
   Hösten 1969 fick ”What's the new Mary Jane” förnyad aktualitet, nu som planerad singel med Plastic Ono Band. Den hade begåvats med skivnummer (APPLES 1002) och releasedag men förblev obskyr och officiellt outgiven med Beatles.
   ”Anthology 3”, som alltså kommer i oktober, innehåller även i övrigt en del outgivet material från Beatles sista år.
   Av vilka flera låtar också är första smakproven från de olika solokarriärerna som höll på att planeras vid den här tidpunkten.
   ”Child of nature” (som senare blev ”Jealous guy”), ”Junk”, ”Teddy boy”, ”All things must pass”, ”Come and get it”, ”Circles” och ”Not guilty” är mer eller mindre sololåtar.
   Sistnämnda låten spelades in och mixades i över hundra (100!) tagningar utan att få plats på någon officiell Beatles-utgåva.
   Benämningen obskyr raritet, ett älsklingsuttryck både i skivsamlarkretsar och nu också i den här krönikan, omfattar också en av coverlåtarna på nya ”Anthology”. Det är Buddy Hollys ”Mailman, bring me no moree blues”, en bortglömd b-sida från 1961.
   Innehållet på nya samlingen är i dagsläget inte riktigt spikat men mina kommentarer grundar sig på en förmodad låtordning som publicerats på sina håll.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (151)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Per-anders Karlsson 26/11: Väldigt välskriven artikel. Har länge velat besöka Friar Park. Finns faktisk...

Kjell J 25/11: Vem kan vara utan covern på "Anna"? Inte jag i alla fall....

Hans Odelholm 24/11: Hej Håkan Jag har liksom du lyssnat på podden ’Hundåren’ om Peter LeMa...

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.