Blogginlägg

Soundtrack of our lives konsert

Postad: 2004-11-05 15:35
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/11 2004.

KONSERT
The Soundtrack Of Our Lives
Frimis/Å andra sidan, Örebro 3/11 2004


Den här göteborgska sextetten är verkligen en, i flera avseenden, gigantisk orkester. Bjässen vid mikrofonen, det egocentriska skägget som kallar sig Ebbot, kan leda ett fantastiskt skickligt band till stordåd allt som oftast. Men det är inte alltid så uppenbart att de här bohemiska killarna vill göra allt så väntat, folkligt och publikmässigt.
   Ryktet om deras ojämna konsertkapacitet är stundtals lika berömt som deras omvittnade och rasande skicklighet. Det gjorde onsdagskvällens föreställning inför ett fullpackat, svettigt, hängivet och förhållandevis nyktert Frimis på förhand till en helt öppen affär trots allt.
   Men det var också den enda (konstruerade) spänning som kvällen bjöd på. Ty efter introduktionsmusiken, en Morricone-inspirerad instrumental (som enligt uppgift är skriven av förre Soundtrack-medlemmen Björn Olsson), rullades den röda rock’n’roll-mattan ut.
   I blåtonat motljus och rökkaskader kom bandet in och trollband direkt en del av publiken redan från låt 1, ”Believe I’ve found”. Som följdes av ”Transcendental suicide” och det var så långt tydligt att Soundtrack hade ett uppdrag för kvällen: Att marknadsföra nya skivan, ”Origin vol 1”.
   Men så blev inte alls fallet när den 80 minuter långa konserten ska sammanfattas. Benhårda versioner av ”Firmament vacation”, ”Sister surround” och ”Instant repeater ’99” blev så mycket större mästerverk än någon låt från senaste skivan. Inte ens hitmässiga ”Bigtime” klarade konkurrensen fast Ebbot visuellt klättrade runt på scenen.
   Bara några veckor gammal är det kanske för tidigt att kritisera den senaste skivan “Origin vol 1” som en ganska ordinär Soundtrack-skiva, fast jag i hjärtat just nu faktiskt har den känslan. Och konserten i onsdags gjorde faktiskt inget för att ändra den känslan.
   Däremot är ju hela bandet ett unikum. Som förenade sin flyhänta musikalitet med råbarkad energi och lyckades på något konstigt sätt vara både indie och retro på samma gång. På en konsert som avslutades lite snopet efter bara två extralåtar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2004 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.