Blogginlägg

Det handlar naturligtvis mycket mer om dig själv

Postad: 2004-10-15 16:10
Kategori: Beatles

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i oktober 2004.

Lita aldrig på ditt minne. Låt gamla känslor regelbundet omprövas. Och tro framförallt inte att du tycker exakt likadant när det skiljer över 29 år mellan upplevelserna. Med andra ord låter inte "Rock'n'roll" med John Lennon, coverskivan från februari 1975, likadant i dag som första gången du hörde den.
   Det handlar inte så mycket om att det är ett förfinat, remastrat och ommixat ljud på den skiva som i dagarna har återutgivits på cd. Det handlar naturligtvis så mycket mer om dig själv.
   Förhållandet till din egen ålder och den bisarra vetskapen av att du själv var 22 år och John Lennon var 34 när du första gången lyssnade på Lennons coversskiva. Du bodde fortfarande hemma hos föräldrarna på Varbergagatan, låg i lumpen men hade mindre än två månader kvar till friheten.
   Den känslan borde naturligtvis inte ha en chans att lämna minnet. Men när jag emotionellt försöker lyfta över tankarna och första intrycket till i dag är det alldeles förskräckligt mycket som inte stämmer. Som inte alls passar in, som gör att historien haltar och att jag idag i mina sladdlösa hörlurar uppfattar "Rock'n'roll" till stora delar som en ny skiva. Jämfört med den 12-tums svarta vinyl som 1975 genom de där hippa surroundhögtalarna på golvet lämnade mycket få musikaliska bilder efter sig.
   "Rock'n'roll" berörde mig inte på samma sätt som John Lennons andra soloskivor på 70-talet. Innehållet var ren och skär nostalgi som inte riktigt hade funnit något utrymme i min 22-åriga kropp. Helt bortkastat med en coverskiva från en av mina största idoler. Dessutom var inspelningarna delvis gamla och i flera avseenden, med tanke på övervägande 50-talscovers, i högsta grad inaktuella.
   Det låter fantastiskt bra om "Rock'n'roll" idag, hösten 2004. Så återutgivningen känns oerhört glädjande när jag väl får höra John Lennons rötter i den klassiska rockmusiken.
   Däremot är jag inte lika glad när det gäller dokumentationen, eller brist på den, i samband med utgivningen. Cd-utgåvan är extremt torftigt designad, inga förklaringar, inga historiska ögonblicksbilder och inga fördjupande berättelser om och kring de här ofta kaotiska inspelningarna som ledde fram till skivan. När det finns så mycket att berätta.
   Dessutom har de lyckats förstöra skönheten i den vackra svartvita omslagsbilden, tagen av tysken Jürgen Vollmer i Hamburg 1961. Genom att trycka en "Copy Controlled"-stämpel över bilden.
   Historien kring dessa inspelningar som formar "Rock'n'roll"-skivan är minst lika dramatisk som berättelsen om John Lennons sista dag i livet. Oktober 1973, när inspelningarna inleddes, till oktober 1974, när skivan slutfördes var John Lennons tveklöst mest turbulenta år.

   Han hade separerat från Yoko Ono, lämnat New York och åkt till Los Angeles och levde ett alldeles för tydligt ungkarlsliv. Röjde på restauranger, blev avvisad från shower och levde ett socialt liv med alldeles för festglada vänner, som Harry Nilsson, Ringo Starr och Keith Moon.
   Ett fysiskt depraverat liv som kanske negativt påverkade inspelningarna och gjorde samarbetet med den excentriske skivproducenten Phil Spector så omöjligt att två månaders inspelningar slutade med färre än en handfull färdiga inspelningar. Och Spector drog med inspelningstejperna och allt...
   Sommaren 1974 hade John Lennon förkastat hela idén och inlett ett nytt projekt som resulterade i en alldeles underbar skiva som gick under namnet "Walls and bridges", med nästan bara egna nyskrivna originallåtar. Långt mycket mer intressanta än det, i mina dåvarande öron, rutinmässiga harvandet bland stenåldriga rock'n'roll-låtar.
   Samma sommar hade Lennon fått tillbaka inspelningstejperna från Spector och bara några veckor efter utgivningen av "Walls and bridges" i oktober så tog han tag i coverprojektet ännu en gång. Gick in i studion, nu i New York men utan Spector, och på fem dagar spelade han in majoriteten av det som skulle bli "Rock'n'roll".
   På väg till utgivningen återförenades han med Yoko Ono och hamnade i en upphovsrättsstrid som till slut skyndade på coverskivan som såg dagens ljus i februari 1975.
   Det är då nutiden kommer och skriver om historien. Gör om de här en gång irrationella inspelningarna till något alldeles underbart och ännu en gång understryker beviset för att John Lennon är, var och alltid kommer att uppfattas som en av pop- och rockgenerationens största artister.
   Liverpool-grabben, som fick sin barndom förstörd av död och splittring, tog all revansch i musikbranschen. Och predikade dessutom fred för alla som ville höra på. Så högt, ljudligt och spektakulärt att det nästan ekar än i dag.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2004 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.