Blogginlägg

Det handlar naturligtvis mycket mer om dig själv

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i oktober 2004.

Lita aldrig på ditt minne. Låt gamla känslor regelbundet omprövas. Och tro framförallt inte att du tycker exakt likadant när det skiljer över 29 år mellan upplevelserna. Med andra ord låter inte "Rock'n'roll" med John Lennon, coverskivan från februari 1975, likadant i dag som första gången du hörde den.
   Det handlar inte sÃ¥ mycket om att det är ett förfinat, remastrat och ommixat ljud pÃ¥ den skiva som i dagarna har Ã¥terutgivits pÃ¥ cd. Det handlar naturligtvis sÃ¥ mycket mer om dig själv.
   FörhÃ¥llandet till din egen Ã¥lder och den bisarra vetskapen av att du själv var 22 Ã¥r och John Lennon var 34 när du första gÃ¥ngen lyssnade pÃ¥ Lennons coversskiva. Du bodde fortfarande hemma hos föräldrarna pÃ¥ Varbergagatan, lÃ¥g i lumpen men hade mindre än tvÃ¥ mÃ¥nader kvar till friheten.
   Den känslan borde naturligtvis inte ha en chans att lämna minnet. Men när jag emotionellt försöker lyfta över tankarna och första intrycket till i dag är det alldeles förskräckligt mycket som inte stämmer. Som inte alls passar in, som gör att historien haltar och att jag idag i mina sladdlösa hörlurar uppfattar "Rock'n'roll" till stora delar som en ny skiva. Jämfört med den 12-tums svarta vinyl som 1975 genom de där hippa surroundhögtalarna pÃ¥ golvet lämnade mycket fÃ¥ musikaliska bilder efter sig.
   "Rock'n'roll" berörde mig inte pÃ¥ samma sätt som John Lennons andra soloskivor pÃ¥ 70-talet. InnehÃ¥llet var ren och skär nostalgi som inte riktigt hade funnit nÃ¥got utrymme i min 22-Ã¥riga kropp. Helt bortkastat med en coverskiva frÃ¥n en av mina största idoler. Dessutom var inspelningarna delvis gamla och i flera avseenden, med tanke pÃ¥ övervägande 50-talscovers, i högsta grad inaktuella.
   Det lÃ¥ter fantastiskt bra om "Rock'n'roll" idag, hösten 2004. SÃ¥ Ã¥terutgivningen känns oerhört glädjande när jag väl fÃ¥r höra John Lennons rötter i den klassiska rockmusiken.
   Däremot är jag inte lika glad när det gäller dokumentationen, eller brist pÃ¥ den, i samband med utgivningen. Cd-utgÃ¥van är extremt torftigt designad, inga förklaringar, inga historiska ögonblicksbilder och inga fördjupande berättelser om och kring de här ofta kaotiska inspelningarna som ledde fram till skivan. När det finns sÃ¥ mycket att berätta.
   Dessutom har de lyckats förstöra skönheten i den vackra svartvita omslagsbilden, tagen av tysken Jürgen Vollmer i Hamburg 1961. Genom att trycka en "Copy Controlled"-stämpel över bilden.
   Historien kring dessa inspelningar som formar "Rock'n'roll"-skivan är minst lika dramatisk som berättelsen om John Lennons sista dag i livet. Oktober 1973, när inspelningarna inleddes, till oktober 1974, när skivan slutfördes var John Lennons tveklöst mest turbulenta Ã¥r.

   Han hade separerat frÃ¥n Yoko Ono, lämnat New York och Ã¥kt till Los Angeles och levde ett alldeles för tydligt ungkarlsliv. Röjde pÃ¥ restauranger, blev avvisad frÃ¥n shower och levde ett socialt liv med alldeles för festglada vänner, som Harry Nilsson, Ringo Starr och Keith Moon.
   Ett fysiskt depraverat liv som kanske negativt pÃ¥verkade inspelningarna och gjorde samarbetet med den excentriske skivproducenten Phil Spector sÃ¥ omöjligt att tvÃ¥ mÃ¥naders inspelningar slutade med färre än en handfull färdiga inspelningar. Och Spector drog med inspelningstejperna och allt...
   Sommaren 1974 hade John Lennon förkastat hela idén och inlett ett nytt projekt som resulterade i en alldeles underbar skiva som gick under namnet "Walls and bridges", med nästan bara egna nyskrivna originallÃ¥tar. LÃ¥ngt mycket mer intressanta än det, i mina dÃ¥varande öron, rutinmässiga harvandet bland stenÃ¥ldriga rock'n'roll-lÃ¥tar.
   Samma sommar hade Lennon fÃ¥tt tillbaka inspelningstejperna frÃ¥n Spector och bara nÃ¥gra veckor efter utgivningen av "Walls and bridges" i oktober sÃ¥ tog han tag i coverprojektet ännu en gÃ¥ng. Gick in i studion, nu i New York men utan Spector, och pÃ¥ fem dagar spelade han in majoriteten av det som skulle bli "Rock'n'roll".
   PÃ¥ väg till utgivningen Ã¥terförenades han med Yoko Ono och hamnade i en upphovsrättsstrid som till slut skyndade pÃ¥ coverskivan som sÃ¥g dagens ljus i februari 1975.
   Det är dÃ¥ nutiden kommer och skriver om historien. Gör om de här en gÃ¥ng irrationella inspelningarna till nÃ¥got alldeles underbart och ännu en gÃ¥ng understryker beviset för att John Lennon är, var och alltid kommer att uppfattas som en av pop- och rockgenerationens största artister.
   Liverpool-grabben, som fick sin barndom förstörd av död och splittring, tog all revansch i musikbranschen. Och predikade dessutom fred för alla som ville höra pÃ¥. SÃ¥ högt, ljudligt och spektakulärt att det nästan ekar än i dag.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.