Blogginlägg

Krönika: Mars 1996

Postad: 2020-12-04 07:53
Kategori: Krönikor

Under den provocerande rubriken döljer sig en krönika om skivrecensioner, bedömningar och betygssystemet. Förklaringar och detaljerade exempel på hur jag genom åren resonerade innan jag satte betyg, i antal tuppar (som var Nerikes Allehandas betygsillustration) och hur jag rangordnade de olika nivåerna.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/3 1996.

SVEN-INGVARS ÄR DUBBELT SÅ BRA SOM ULF LUNDELL

REGELBUNDET ÅTERKOMMER DISKUSSIONEN om graderingssystemet, tupparnas antal, vid skivrecensioner i Allehanda. Både bland läsare och medarbvetare.
   Det finns inga övergripande regler om hur de olika nivåerna ska anpassas. Det är upp till var och en av recensenterna att bedöma hur bra eller hur dålig en skiva eller konsert är.
   Poängen är att läsarna genom sina recensenter, som alla regelbundet bevakar sin genre eller olika stilar, i längden ska kunna lära sig bedömningsnivåerna.
   Att sedan på en högst begränsad betygsskala i sex olika steg placera in varje skiva, varje artist i ett förhållande till andra skivor, till andra artister och till tidigare skivor är inte problemfritt.
   En svag trea kan i vissa fall befinna sig ytterst nära en stark tvåa. Och så vidare.
   Själv är jag, efter 33 års intensivt lyssnande och 26 års recenserande, fast övertygad om att betygen inte är någon lag utan mer en fingervisning åt vilket håll kvalitén hos en artist eller grupp strävar.
   Allt mellan en tupp och fyra tuppar delar jag regelbundet ut. Från underkänt till mycket bra befinner sig normalt de flesta skivor jag bedömer och recenserar.
   Betyget struken tupp, det definitiva underkännandet, är jag sparsam med. Dels når inte de riktigt undermåliga skivorna så långt som till recension och dels är det ofta helt ointressanta artister som står bakom de skivorna. Helt utan allmänvärde.
   Lika sällsynt är toppbetyget fem tuppar, lite konventionellt kallat världsklass, bland mina recensioner. En näst intill ouppnåelig nivå som starkt och tydligt tävlar om titeln som årets bästa skiva.
   Sedan tuppsystemet infördes 1988 i Allehanda har jag vid bara fem olika tillfällen utdelat nämnda toppbetyg. Till Elvis Costellos ”Spike” (1989), Lolita Pops ”Love poison” (1989), Pogues ”Peace and love” (1989), Del Amitris ”Change everything” (1993) och förra årets Neil Young-skiva, ”Mirror ball”.
   Av de mer vanligt förekommande betygen 1-4 tuppar är det bara den lägsta nivån som betyder underkänt, skivor som knappast kan rekommenderas.
   De tre positiva betygsnivåerna täcker in godkända, bra och mycket bra skivor.
   De underkända skivorna har klara brister med en majoritet svaga låtar. Godkänt får skivor som inte utmärker sig och/eller har en blandning av bra och dåliga låtar.

I MIN INOFFICIELLA OCH HELT personliga regelbok är tre och fyra tuppar väldigt positiva betyg, Med den skillnaden att de något bättre skivorna (fyrorna) är i många fall goda aspiranter till årsbästa-listan.
   Så är ambitionen när jag sätter mina betyg men fel uppstår givetvis, genom feltryck eller missbedömningar. Som nu senast då Cajsa Stina Åkerströms ”Klädd för att gå” fick ett för positivit betyg och egentligen bara är värd två tuppar.
   Av den strikta och begränsade betygsskalan kan en del underliga och rent komiska slutsatser dras,
Som att Sven-Ingvars ”Lika ung som då” (4 tuppar) är dubbelt så bra som Ulf Lundells ”Bosnia” (2 tuppar). Eller att Jackson Brownes ”Looking east” (2 tuppar) bara är hälften så mycket värd som Maria McKees ”Life is sweet” (4 tuppar).
   Fullt så matematiskt enkel är inte verkligheten. Bakom de relativt låga betygen av Lundell- och Browne-skivorna ligger i båda fallen en enormt högklassig och omfattande produktion att jämföras med.
   Ännu en skiva, ännu en liveinspelad konsert och ännu en så kallad samlingsskiva med Lundell står sig slätt mot topparna i hans karriär.
   Problemet är liknande för Jackson Browne. ”Looking east” framstår närmast som ett magplask jämfört med klassiker som ”Late for the sky” och ”Running on empty”.
   Och när Sven-Ingvars efter 40 år och med egna mått mätt gör en skiva så helgjutet underhållande som ”Lika ung som då” är toppenbetyget givet.
   Rubriken här ovanför är följaktligen inte så korkad eller huvudlös som den först ger sken av.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (449)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (161)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (140)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.