Blogginlägg från 2020-12-16
Tributes: Big Star
"Big Star Small World" (Koch, 2006)
ATT 2006 SPELA IN OCH GE UT ETT HYLLNINGSALBUM till det amerikanska bandet Big Stars ära är naturligtvis en bra och intressant idé. Men projektet drog inte till sig några kommersiellt stora namn men resultatet är ändå godkänt och till hälften lysande. Kvartetten Big Star, som existerade mellan 1971 och 1975 och då gav ut tre album, var ingen tydlig kassapjäs på sin tid. Var nog egentligen kritikernas gunstling mer än den allmänna publikens favorit under några år. Jag har nog kallat Alex Chilton & Co för ett perfekt powerpopband men bandet var nog soundmäassigt tuffare och rockigare än så.
Det var väl gruppens debut, ”#1 record”, som var bandets höjdpunkt och Matthew Sweet, Juliana Hatfield, Kelly Willis, Whiskeytown och Wilco har hittat rätt i sina låtval men soundmässigt inleds albumet ganska mediokert och nästan fanatasilöst. På de inledande två låtarna är det lite för tungt och nästan grungelikt med Gin Blossoms och The Afghan Wigs. Förväntade Matthew Sweet hyllar det legendariska 70-talsbandet med viss stil och finess medan Juliana Hatfield fortsätter den där allmängiltiga rockiga stilen.
Det är egentligen på albumets andra halva som det blir melodiöst så mycket bättre och då ett helgjutet hyllande av Big Stars bästa sidor.
Ryan Adams och hans andra kompisar i en sen version av Whiskeytown, förstärkta med Jody Stephens (Big Star) och Chris Stamey (The dB's), gör en smakfullt arrangerad ”Give me another chance” med snygg fiol av Caitlin Cary. Då lyfter hela albumet från att vara lagom underhållande till något mycket läckert.
Countrytjejen Kelly Willis lyckas också hålla hela skivan på en hög och exklusiv nivå med ännu en låt hämtad från Big Stars debutalbum, ”When my baby's beside me”.
Vilket får albumet att avslutas på topp med Teenage Fanclubs stilfulla tolkning av ”Jesus Christ” och det Big Star-besläktade bandet The Posies tolkning av låten med den konstiga titeln ”What's going ahn”, låtarna är hämtade från Big Stars andra respektive tredje album. Innan den kanske mest kända låten på hela albumet, ”Thirteen”, kommer som näst sista låt i en magiskt fantastisk och akustiskt baserad version av Wilco med Jeff Tweedys personliga röst som ledstjärna.
Skivans avslutas sedan med en exklusivt nyinspelad låt med ett återförenat Big Star, Chilton, Stephens och Posies-killarna Ken Stringfellow och Jon Auer, ”Hot thing”. Förvånansvärt välarrangerad med överraskande blås av två Memphis Horns-medlemmar.
"Back of a Car" – Gin Blossoms 2:43
"Nightime" – The Afghan Whigs 4:47
"Ballad of El Goodo" – Matthew Sweet 4:18
"Don't Lie to Me" – Juliana Hatfield 3:05
"You Get What You Deserve" – Idle Wilds 3:06
"Give Me Another Chance" – Whiskeytown 4:14
"When My Baby's Beside Me" – Kelly Willis 3:02
"Jesus Christ" – Teenage Fanclub 2:53
"What's Goin Ahn" – The Posies 3:22
"Thirteen" – Wilco 3:25
"Hot Thing" – Big Star 4:12
/ Håkan
<< | December 2020 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: