Blogginlägg från 2020-12-02

Tributes: The Band

”Endless highway: Music of the Band” (429 Records, 2007)

INGEN ARTIST ELLER GRUPP KAN GÖRA The Band-låtar full rättvisa men det är i alla fall en handfull artister/grupper på den här hyllningsplattan som faktiskt gör bandets låtar på ett mer än godkänt sätt. The Band var ju ett alldeles makalöst personligt band med tre leadsångare och en låtskrivare, Robbie Robertson, som skrev klassiker på rad. Ändå har det här ganska omfattande hyllningsprojektet, som drevs av Stu Fine och Steve Vining, missat några uppenbara Robertson-låtar, exempelvis singellåtar som ”The shape I'm in”, ”Ophelia” och ”Time to kill”, och istället siktat in sig på några Bob Dylan-relaterade låtar som ”This wheel's on fire”, ”I shall be released” och ”When I paint my masterpiece”.
   Bland de 17 låtarna finns också flera överraskningar och mindre förväntade låtar som ”Whispering pines”, ”Acadian driftwood”, ”The unfaithful servant” och ”Rockin' chair”. Men jag klagar inte, absolut inte, ty just de här fyra låtarna tillhör mina favoriter på albumet som i sin helhet är en brokig blandning men också en helt underhållande mix.
   Förutom Jakob Dylans snälla men personliga och smeksamt starka duettversion (med Lizz Wright), de tre systrarna Roches personliga röster i sin bluegrass/folk-tolkning, Rosanne Cashs avskalade version med banjo och blås och Death Cab For Cuties lite modernare och högtidligare variant tillhör Lee Ann Womacks ”The weight” topparna på albumet. Lee Anns countryröst har förvandlat klassikern till en pophit med stark refräng och snygg kör av Buddy och Julie Miller.
   Men hyllningsskivan till The Band är som sagt en brokig blandning som pendlar mellan americana (Guster), Little Feat-inspirerade rytmer (Bruce Hornsby), tunn jämrande röst (Jim James i My Morning Jacket), dämpat piano/akustisk gitarr-sound (Jack Johnson), tung rock (Widespread Panic), wah-wah-gitarr (Gomez), segt liveinspelat (Allman Brothers Band), fin singer/songwriter-pop (Steve Reynolds), ragtimeblues (Blues Traveler) country med mörk röst (Josh Turner), modern pop (Trevor Hall) och ett hamrande rockpiano (Jackie Greene).


1. Guster: This Wheel's On Fire
2. Bruce Hornsby & The Noisemakers: King Harvest
3. My Morning Jacket: It Makes No Difference
4. Jack Johnson featuring ALO (Animal Liberation Orchestra): I Shall Be Released
5. Lee Ann Womack: The Weight
6. Widespread Panic: Chest Fever
7. Gomez: Up On Cripple Creek
8. The Allman Brothers Band: The Night They Drove Old Dixie Down
9. Steve Reynolds: Stage Fright
10. Blues Traveler: Rag Mama Rag
11. Jakob Dylan w/ Lizz Wright: Whispering Pines
12. The Roches: Acadian Driftwood
13. Rosanne Cash: The Unfaithful Servant
14. Josh Turner: When I Paint My Masterpiece
15. Trevor Hall: Life Is A Carnival
16. Jackie Greene: Look Out Cleveland
17. Death Cab For Cutie: Rockin' Chair

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.