Blogginlägg

”Rampljus vol 1”

HÅKAN HELLSTRÖM
Rampljus vol 1
(Tro och Tvivel/Woah Dad!)

Jag har skrivit om Håkan Hellström vid ett otal tillfällen på Håkans Pop. I tidiga konsertrecensioner, namnet har jag droppat vid många tillfällen och han har genom åren funnits med på flera årsbästalistor. Men jag har faktiskt aldrig nyhetsrecenserat en skiva med Håkan – förrän nu. Fick idag fredag, när nya skivan precis hade släppts, en spontan vilja att lite mer kritiskt granska den numera hårt mediabevakade Håkans nya minialbum.
   Håkan har ju haft för vana att ständigt byta producent för sina skivor men 2008 och 2010 var det Jocke Åhlund som var ansvarig för albumen ”För sent för edelweiss” och ”2 steg från Paradise”, två skivor i en kvalitetsmässig jämn produktion som soundmässigt står ut lite. Och nu har Håkan återförenats med just Jocke som gör det lite spännande.
   ”Rampljus vol 1” får väl med sina sju låtar anses vara ett minialbum (populärt format på 70/80-talet). Med två redan släppta singellåtar blir nyhetsvärdet kanske lite magert eller, om man ska se det bekvämt och positivt, en lagom dos Håkan-nytt.
   Så långt var det förutsättningar innan jag lyssnade och kunde konstatera att första delen på hans ”Rampljus”-album är både ojämn och stundtals lite flummig fast det tveklöst finns några höjdpunkter.
   Inledningen är mer än överraskande. Under de första 25 sekunderna tror öronen att det är sydkoreansk pop i högtalarna innan ”Alla drömmar är uppfyllda” sparkar igång efter The Who-modell i ett arrangemang som doftar Springsteen och rytmfestival. Åhlund, duktig på att renodla sound, har dekorerat med både häftig elgitarr, körer och ett anspråkslöst klockspel.
   Albumet inleds betryggande och nästa låt, den redan kända ”Tillsammans i mörker”, är skivans definitiva höjdpunkt. De ypperligt fina gitarrerna vandrar upp och ner i arrangemanget. En modern Håkan-klassiker i mina öron.
   Skivan håller stilen på ”Vägen med regnbågen över”. Mer akustiskt arrangerad där körer förstärker melodin. Den nästan hitmässiga elgitarren tonas tyvärr bort när den precis har kommit upp i varv.
   På skivans fjärde låt, ”Bit dig i läppen”, börjar det spåra ur något. En person talar och förklarar i en halv minut musikens positiva sidor innan keyboards och latininspirerade rytmer leder till en soulig, lätt flummig låt i ett svävande arrangemang utan melodi. Ett experiment flera minuter för långt.
   Arrangemanget på ”Studentfylleflaken” bottnar i traditionell visa, jag tänker på Mats Paulsson, med fågelsång och akustisk gitarr. Men texten, som Håkan sjunger med naken röst, smeker allt annat än medhårs. Stor kör formar låten till en allsång som efter två minuter förändras med utflippade högljudda elgitarrer som nog helt medvetet ska symbolisera just studentflak.
   Ett så kallat spontant fejkintro inleder ”Va inte född att följa efter” som i sin helhet inklusive Canned Heat-flöjten känns lite ofärdig. Jag hittar inte riktigt in i låten men det kanske ändå kan bli en allsång hos de mest hängivna Hellström-fansen.
   En nästan sex minuter lång ”Snälla släck inte ljusen” avslutar albumet, ännu en splittrad låt med många olika sekvenser som både talas och sjungs. Det härliga Håkan Hellström-drivet finns i refrängen men talade sekvenser stör helheten. Låter som party i studion, flummigt och spontant men också ojämnt men gitarren på låtens sista 30 sekunder är vackert och effektivt.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.