Blogginlägg

LIVEALBUM #21: Aretha Franklin

Postad: 2020-12-14 07:57
Kategori: Bästa livealbum

ARETHA FRANKLIN: Live at Fillmore West (Atlantic, 1971)

JAG SKA DIREKT VILLIGT ERKÄNNA att jag på 60-talet såg och hörde Aretha Franklin som enbart en singelartist med upprepade hits ”på sitt samvete”. Riktiga soulstänkare som tog sig in i mitt pojkrum på Norrbygatan 31 i Örebro via transistorradions redovisningar av USA-listan på onsdagarna. På Tio i Topp hamnade Aretha först 1968 och fyra gånger med enbart covers på Dionne Warwick, The Band, The Beatles och Elton John.
   För mig existerade inte Aretha Franklins musik på album på 60-talet, även om ”Lady soul” är ett konkurrenskraftigt album, och det var först nu när jag granskade musikhistorien på bra liveskivor jag upptäckte hennes ”Live at Fillmore”. Vid den här tidpunkten, skivan är inspelad 5 och 7 mars 1971 på Fillmore West i San Francisco, hade Aretha sina största hits med egna originallåtar bakom sig. Singlarna var ofta typiska kända covers, ”Bridge over troubled waters” och Elton Johns ”Border song”, eller hämtade från Motown- eller Philadelphia-hållet. Det har ju också påverkat urvalet på den här liveskivan.
   Aretha Franklin var kanske just då inte världens mest intressanta sångerska vad gäller materialet på liveskivan men rösten, herregud RÖSTEN, och det fullständiga bettet när hon attackerade låtarna på Fillmore West-scenen. Den är värd sin vikt i guld och hennes plats som Lady Soul No 1 i musikhistorien.
   Sedan hade hon ju fortfarande våren 1971 de allra bästa människorna bakom sig när hon ställde sig på scen och spelade in konserterna under de tre dagar som turnén gjorde stopp i San Francisco. Från producenten Jerry Wexler via arrangören Arif Mardin till raden av femstjärniga musiker, den blixtrande kören (med det vackra samlingsnamnet The Sweethearts Of Soul) och gästartisten Ray Charles. Bandet, som kallades Kingpins, leddes av saxofonisten King Curtis, hela Memphis Horns pumpade på bakom och gitarristen Cornell Dupree, organisten Billy Preston och trummisikonen Bernard Purdie fulländar det makalösa kompet bakom Arethas fullständigt explosiva röstresurser.
   Coverlåtarnas antal är i majoritet på albumet men det här är ingen skiva där låtarna framförs på tråkig rutin eller utan känsla. Från öppningen med Otis Reddings ”Respect”, Arethas tveklöst största hit, balanserar Aretha på gränsen mellan soul och gospel och det svänger grymt i varje takt. Arethas egna låtar kommer lite i kläm mellan alla ganska färska covers, Stephen Stills ”Love the one you're with”, Diana Ross ”Reach out and touch” och Simon & Garfunkels ”Bridge over troubled water”, men hennes tolkningar är verkligen personliga.
   Dessutom gör hon Beatles ”Eleanor Rigby” till sin helt egen och förvandlar Breads i original ganska mjäkiga ”Make it with you” till storslagen soulmusik.
   Arethas egen ”Spirit in the dark” får något av en central placering här. Inte minst tack vare att Ray Charles oannonserat dyker upp och förlänger låten med både piano och sång. Över åtta fantastiska minuter som borde gå till musikhistorien.
   Dessutom är det kul att en annan av hennes egna låtar, ”Dr Feelgood” som ursprungligen var singel-b-sida till ”Respect”, tar rejäl plats här när den förlängs från originalets 3:18 till 7:02.

1. "Respect" (Otis Redding) - 3:43
2. "Love the One You're With" (Stephen Stills) - 4:04
3. "Bridge Over Troubled Water" (Paul Simon) - 5:40
4. "Eleanor Rigby" (John Lennon/Paul McCartney) - 2:25
5. "Make It with You" (David Gates) - 4:30
6. "Don't Play That Song" (Betty Nelson/Ahmet Ertegun) - 3:17
7. "Dr. Feelgood" (Aretha Franklin/Ted White) - 7:02
8. "Spirit in the Dark" (Aretha Franklin) 5:28
9. "Spirit in the Dark" (Reprise with Ray Charles) (Aretha Franklin) 8:28
10. "Reach Out and Touch (Somebody's hand)" (Nickolas Ashford/Valerie Simpson) 2:50

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (449)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (161)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (140)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.