Blogginlägg

Tributes: Mose Allison

"If you're going to the city: A tribute to Mose Allison" (Fat Possum, 2019)

IBLAND VANDRAR JAG PÅ TUNN OCH BRÄCKLIG IS i min kategori med hyllningsskivor. Objektet i centrum (artisten, låtskrivaren eller gruppen) kan förvisso vara ett bekant namn men ändå tillhöra skuggsidan på min musikaliska referens. Mose Allison är ett sådant namn vars musik jag har väldigt liten erfarenhet av men har naturligtvis kommit i kontakt med några av hans mest kända låtar, ”Parchman farm” och ”Young man blues”, vid åtskilliga tillfällen och då som coverlåtar med andra artister.
   Men när jag kollar på Håkans Pop tillbaka i tiden har jag faktiskt skrivit om flera av hans andra låtar, ”Benediction” (med Van Morrison som 1996 gjorde ett helt album med Mose Allison-låtar), "Everybody's Crying Mercy" (med Elvis Costello) och ”If you live” (med Magnus Carlson) men det hade jag för ögonblicket förträngt.
   Mose Allison som artist är jag däremot mindre förtrogen med. Som född i Mississippi 1927 var han helt naturligt ett barn av blues och jazz vilket aldrig har varit min favoritmusik men låtmässigt, se exemplen ovan, fungerar det ibland. Det som fascinerar mest på den här tämligen nyproducerade hyllningsskivan är den mängd av celebra artister som har valt att medverka. I flera fall, Jackson Browne, Chrissie Hynde och Peter Case, artister som knappast förknippas med varken blues eller jazz och gör mig naturligtvis först nyfiken men, när jag har lyssnat, lite nedstämd och mindre jublande glad.
   Det finns några höjdpunkter som jag kan acceptera men det finns också detaljer som är svårare att svälja. Jag har lärt mig genom åren att ett namn som Elvis Costello nästan aldrig gör något förutsägbart men här gör han ett mindre imponerande intryck i den djupt jazzinfluerade ”Monsters Of The Id” som en duett med Mose Allisons flicksjungande dotter Amy med huvudpersonen Mose på piano. Jazz när det är som mest händelsefattigt och minst intressant i mina öron. Inspelningen gavs ut redan 2009 på Amys album ”Sheffield streets”.
   Även Iggy Pops bidrag gränsar till olyssningsbart när den jazzarrangerade låten kravlar sig fram i styrfart med en förvånansvärt sömnig artist vid mikrofonen. Till ett komp av trumpet, keyboards och percussion gör Iggy allt för att sänka sitt rykte som rockartist.
   Även vanligtvis intressanta Robbie Fulks förstör sitt rykte här med den egenproducerade ”My brain” som är en lössläppt lek med fiol, banjo, mandolin och gitarr men ingen melodi som fastnar. Gjort på skoj kanske? Och den falsettsjungande Frank Blacks låt är både annorlunda och udda.
   Rutinerade Taj Mahal passar bättre in i Mose Allison-sfären och pianisten Bob Crawford får utrymme att briljera. Jackson Browne gör aldrig bort sig, inte heller här, men hans låt blir alldeles för traditionell och opersonlig. Även Chrissie Hynde har fastnat i det traditionellt och opersonligt jazziga. Med sin Elvis Presley-liknande stämma blir Ben Harpers spår underhållande där Charlie Musselwhites munspel stundtals brinner fint.
   Två låtar på albumet är liveinspelade, med Bonnie Raitt och Richard Thompson, och har blivit skivans minst tålamodskrävande.
   Loudon Wainwrights lågmälda singer/songwriter-version av ”Ever Since The World Ended” tillhör också det mer lättlyssnade på skivan liksom Anything Mose! som med bara piano och sång tar ned stämningen helt. Medan bröderna Alvins hårt elektriska ”Wild Man On The Loose” svänger hårt.


TAJ MAHAL: Your Mind Is On Vacation 2:42
ROBBIE FULKS: My Brain 4:14
JACKSON BROWNE: If You Live 3:43
THE TIPPO ALLSTARS featuring FIONA APPLE: Your Molecular Structure 1:41
BEN HARPER + CHARLIE MUSSELWHITE: Nightclub 5:20
CHRISSIE HYNDE: Stop This World 3:20
IGGY POP: If You're Going To The City 3:50
BONNIE RAITT: Everybody's Crying Mercy 4:23
LOUDON WAINWRIGHT: Ever Since The World Ended 2:54
RICHARD THOMPSON: Parchman Farm 4:13
PETER CASE; I Don't Worry About A Thing 3:22
DAVE ALVIN and PHIL ALVIN: Wild Man On The Loose 2:18
ANYTHING MOSE! The Way Of The World 3:47
FRANK BLACK: Numbers On Paper 2:20
AMY ALLISON with ELVIS COSTELLO: Monsters Of The Id 3:27

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.