Blogginlägg

Det fanns en tid då jag lyssnade på Bacharach

Postad: 1998-10-02 09:15
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/10 1998.

Nu ska det erkännas. Tycker tiden är mogen. Avslöjandet är nära. Sanningen måste fram: Det fanns en tid när jag lyssnade på Burt Bacharach. Ja, jag vet. Just i dagarna, när Elvis Costello slagit sina påsar ihop med åldermannen, så låter det väl synnerligen coolt.
   Men det fanns tider, runt 1970, då man officiellt inte kunde erkänna, ens med kniven mot strupen, att tankarna ibland skenade iväg åt schlagerpop och pampiga ballader. Det var bara sena nätter på pojkrummet endast efter mörkrets inbrott, helst avskärmat i hörlurar, som de totalt tidlösa hitsen regerade. Det var inte tufft nog att lyssna på Dionne Warwick, Dusty Springfield eller Walker Brothers, artister som gjorde hits av Bacharach-låtar.
   När Herb Alperts osedvanligt avslappnade version av "This guy's in love with you" toppade USA-listan sommaren 1968 var det närmast ett självmord att föredra den låten före exempelvis "Fire" med The Crazy World of Arthur Brown. Då skulle man helst lyssna på Creedence, vara öppen för hårdrockens inträde och älska rockoperor.
   Och inte Bacharach vars låtar avlöste varandra på försäljningslistorna världen över. Men jag följde minutiöst varje förändring på topplistorna i USA och England och registrerade varje melodiös svängning. En bra låt var en bra låt redan då. Lika uppenbar hos en dagsländehistoria som "Love grows (where my Rosemary goes)" som hos "Band of gold", Motowns naturliga fortsättning på annat håll.
   Den här råkollen gjorde mig initierad bland låtskrivarna, de genuina kompositörsteamen och nya intressanta uppkomlingar som Jim Webb. Neil Diamond, Jackson Browne, Carole King, Paul Williams, Tim Hardin, Neil Sedaka och många fler. Som ofta var så mycket mera framgångsrika som låtskrivare än artister. Men när de "tolkade" sina egna låtar blev det ofta udda och originellt.
   Ingen kan påstå att Burt Bacharach sjöng bättre än Dionne Warwick men när han tog till rösten så blev det i alla fall känsligare, inte fullt så hitpotentiellt men rejält mycket personligare.
   Från 1973 talade inte längre tiden för geniet Bacharach. Han bröt med låtskrivarkollegan Hal David, artisterna stod inte längre i kö för hans låtar och själv förvandlades han till en mindre spektakulär kompositör. Som skrev filmmusik utan större hitpotential och artisterna som nu gjorde hans låtar, Christopher Cross, James Ingram, Jeffrey Osborne och Michael McDonald, kunde naturligtvis inte mäta sig med Dionne Warwick, drottningen av Bacharach-tolkare. Därför är det nu så mycket mer glädjande att han är tillbaka i rampljuset tillsammans med en annan av mina favoriter, Elvis Costello.
   Resultatet blev naturligtvis gudomligt (se recension här bredvid) och ingenting i popbranschen har med ålder att göra. Burt fyllde 70 år i maj. Och för fyra år sedan fanns bilden av hans ansikte på omslaget till Oasis "Definitely maybe".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (449)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (160)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (140)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 1998 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.