Blogginlägg

”Up”

Postad: 1998-10-23 12:32
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/10 1998.

R.E.M.
Up
(Warner)


Det är inte längre upp för den framgångsrika Athens-gruppen.
   "Up" är inte ens ett spännande steg åt sidan för en grupp som på senare år samlat många poäng just på överraskande grepp.
   "Up" är onekligen årets i särklass mest spännande lyssning. Som nödvändigtvis inte betyder att resultatet är lika överväldigande.
   Sällan har en trummis avhopp skapat ett så förändrat sound, en så splittrad ljudbild och ett sammantaget så chockerande ojämnt album.
   "Up" är R.E.M.:s mest komplicerade skiva. Med obegripliga startnumret "Airportman", med många skumma, oprofilerade och okontrollerade ljud, syntdränkta (och Human League-influerade?) "Hope" och intetsägande "The apologist", en enda komprimerad ljudmatta utan struktur, som rejäla bottennapp.
   Trummaskinen är flitigt använd, en rik flora av udda instrument likaså, syntslingorna vävs in i varandra och även symfoniorkestern bjuds in på tre spår. Det är inte utan att jag letar efter Enos namn på omslaget.
   Dessutom sjunger Michael Stipe förvånansvärt svagt på flera spår. Säkert medvetet när förändringens tid blåser snålt hos våra favoriter.
   Det är först i låt sju, "Sad professor", som det rockar för första gången på skivan med några feta rockriff.
   Och det är först i låt nio, "You're in the air", som det riktigt svänger med en effektiv refräng och allt.
   Ändå är "Up" ingen becksvart återvändsgränd. Det finns dessbättre också gyllene ögonblick och melodiska höjdpunkter.
   "At my most beautiful" är den vackraste. Otrolig rymd, Beach Boys-körer i en popsymfoni à la Phil Spector. Singeln "Daysleeper" är livlinan tillbaka till det trygga R.E.M.-soundet. Suggestiva och starkt melodiska "Diminished" är läckert dekorerad med körer, twanggitarr och steel. Den korta bagatellen "I'm not over you", akustisk och simpel, är härligt naturlig. Sedan avslutas skivan med det stora känslostycket "Falls to climb", pampig, bedårande vacker och en underbar final.
   Just det starka slutet, där många av höjdpunkterna återfinns, gör mig slutligen lite kluven. Som får mig att i sista stund höja betyget från bara godkänd till bra.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (407)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 1998 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Håkan Gustavsson 13/01: Kanonplatta - fattar inte hur jag har missat det här? Wilmer X referenserna är k...

Sigge Lake 5/01: Jag köpte en dubbelcdskiva på Röda korset i Kalmar. The songs of Lennon & McCaet...

Bubba 30/12: Jayhawks låt ”Gonna be a darkness” är väl skriven ihop med Jakob Dylan, inte den...

Johan 30/12: Bra lista Håkan, här är mins 22 bästa: Primal Scream - Give Out But Don’t Giv...

Timmy Petersson 17/12: Såhär 12 år senare... men Lalla Hansson har ju även gjort fler bra översättnin...

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Torsdagen den 18 oktober 1979 1. Det var en m...

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Tisdagen den 14 oktober 1980 1. Natt (ensam m...

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.