Blogginlägg

”Up”

Postad: 1998-10-23 12:32
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/10 1998.

R.E.M.
Up
(Warner)


Det är inte längre upp för den framgångsrika Athens-gruppen.
   "Up" är inte ens ett spännande steg åt sidan för en grupp som på senare år samlat många poäng just på överraskande grepp.
   "Up" är onekligen årets i särklass mest spännande lyssning. Som nödvändigtvis inte betyder att resultatet är lika överväldigande.
   Sällan har en trummis avhopp skapat ett så förändrat sound, en så splittrad ljudbild och ett sammantaget så chockerande ojämnt album.
   "Up" är R.E.M.:s mest komplicerade skiva. Med obegripliga startnumret "Airportman", med många skumma, oprofilerade och okontrollerade ljud, syntdränkta (och Human League-influerade?) "Hope" och intetsägande "The apologist", en enda komprimerad ljudmatta utan struktur, som rejäla bottennapp.
   Trummaskinen är flitigt använd, en rik flora av udda instrument likaså, syntslingorna vävs in i varandra och även symfoniorkestern bjuds in på tre spår. Det är inte utan att jag letar efter Enos namn på omslaget.
   Dessutom sjunger Michael Stipe förvånansvärt svagt på flera spår. Säkert medvetet när förändringens tid blåser snålt hos våra favoriter.
   Det är först i låt sju, "Sad professor", som det rockar för första gången på skivan med några feta rockriff.
   Och det är först i låt nio, "You're in the air", som det riktigt svänger med en effektiv refräng och allt.
   Ändå är "Up" ingen becksvart återvändsgränd. Det finns dessbättre också gyllene ögonblick och melodiska höjdpunkter.
   "At my most beautiful" är den vackraste. Otrolig rymd, Beach Boys-körer i en popsymfoni à la Phil Spector. Singeln "Daysleeper" är livlinan tillbaka till det trygga R.E.M.-soundet. Suggestiva och starkt melodiska "Diminished" är läckert dekorerad med körer, twanggitarr och steel. Den korta bagatellen "I'm not over you", akustisk och simpel, är härligt naturlig. Sedan avslutas skivan med det stora känslostycket "Falls to climb", pampig, bedårande vacker och en underbar final.
   Just det starka slutet, där många av höjdpunkterna återfinns, gör mig slutligen lite kluven. Som får mig att i sista stund höja betyget från bara godkänd till bra.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (433)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (224)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 1998 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Janne 15/04: Tack! Läste om Lucinda Williams, ‘Car Wheels on a Gravel Road’ på Rolli...

Fredrik Henriksson 7/04: Hej! Fint att du skriver så engagerat och detaljerat om mina föräldrar oc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.