Blogginlägg

Jag tar tempen på svensk rock

Postad: 1998-10-30 09:17
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/10 1998.

Hur mår svensk pop och rock egentligen? Hur är det med återväxten på 90-talet bland Sveriges popartister? När den andra upplagan av "Den flygande holländaren" häromveckan kom hade jag vissa skeptiska åsikter i ämnet.
   För i marknadsföringen kring skivan poängterades att bidragande artister var gräddan av stjärnnamn som kommit fram under tioårsperioden sedan första Vreeswijk-hyllningen 1988. Pyttsan!
   Det fick mig att med den skivan som värdemätare ta tempen på aktuell svensk rock och negativt konstatera att det finns problem med återväxten. Vid närmare eftertanke och några veckors längre research står det tämligen klart, även för mig, att många av de riktigt intressanta 90-talsnamnen inte finns med på "DFH2". Som sann, förnuftig skivkonsument förstår ju även jag att populära namn som Dr Alban, E-Type, Ace Of Base, Eagle-Eye Cherry, Papa Dee och Leila K förmodligen inte passar in i formatet. Eller varför inte? Fel artist på fel plats i rätt arrangemang kan också vara en attraktion.
   Men det finns fler, uppenbart mer logiska namn, som helt utelämnats. Två namn som missades 1988, Mats Ronander och Louise Hoffsten, får revansch i år utan att lyckas. Stora, tunga namn som Di Leva, Tomas Ledin, Docenterna, Eric Gadd, Micke Rickfors, Orup och Eva Dahlgren ignorerades både då och nu.
   Liksom Per Gessle, stjärna om något. Och Magnus Uggla! En av landets mest säljande artister står alltid utanför alla aktioner med popartister inblandade. Är han tillfrågad? Har han tackat nej? Eller är han, hemska tanke, bojkottad? Sångare med enorm pondus, Karin Wistrand och Robert Jelinek (fast nu utan egna band), skulle kunna blomma ut stort i en ny omgivning, med ny producent, och onekligen höja intresset för en skiva med så mediokert material och i övrigt många halvhjärtade artister.
   Sedan kanske inte Wannadies, Millencolin, Cardigans och Popsicle har möjlighet att höja intresset men håll med om att kring de namnen finns den stjärnglans som skivan alldeles för ofta saknar.
   Och vilka inflytelserika människor är Kent, Idde Schultz, Uno Svenningsson, Sophie Zelmani, Soundtrack Of Our Lives, Jumper, Bob Hund, Nils Erikson och Weeping Willows osams med eftersom de också saknas på en samlingsskiva med klent material, ännu klenare arrangemang och en förhållandevis blek artistskara.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (395)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (215)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 1998 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.