Blogginlägg
Jag tar tempen på svensk rock
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/10 1998.
Hur mår svensk pop och rock egentligen? Hur är det med återväxten på 90-talet bland Sveriges popartister? När den andra upplagan av "Den flygande holländaren" häromveckan kom hade jag vissa skeptiska åsikter i ämnet.
För i marknadsföringen kring skivan poängterades att bidragande artister var gräddan av stjärnnamn som kommit fram under tioårsperioden sedan första Vreeswijk-hyllningen 1988. Pyttsan!
Det fick mig att med den skivan som värdemätare ta tempen på aktuell svensk rock och negativt konstatera att det finns problem med återväxten. Vid närmare eftertanke och några veckors längre research står det tämligen klart, även för mig, att många av de riktigt intressanta 90-talsnamnen inte finns med på "DFH2". Som sann, förnuftig skivkonsument förstår ju även jag att populära namn som Dr Alban, E-Type, Ace Of Base, Eagle-Eye Cherry, Papa Dee och Leila K förmodligen inte passar in i formatet. Eller varför inte? Fel artist på fel plats i rätt arrangemang kan också vara en attraktion.
Men det finns fler, uppenbart mer logiska namn, som helt utelämnats. Två namn som missades 1988, Mats Ronander och Louise Hoffsten, får revansch i år utan att lyckas. Stora, tunga namn som Di Leva, Tomas Ledin, Docenterna, Eric Gadd, Micke Rickfors, Orup och Eva Dahlgren ignorerades både då och nu.
Liksom Per Gessle, stjärna om något. Och Magnus Uggla! En av landets mest säljande artister står alltid utanför alla aktioner med popartister inblandade. Är han tillfrågad? Har han tackat nej? Eller är han, hemska tanke, bojkottad? Sångare med enorm pondus, Karin Wistrand och Robert Jelinek (fast nu utan egna band), skulle kunna blomma ut stort i en ny omgivning, med ny producent, och onekligen höja intresset för en skiva med så mediokert material och i övrigt många halvhjärtade artister.
Sedan kanske inte Wannadies, Millencolin, Cardigans och Popsicle har möjlighet att höja intresset men håll med om att kring de namnen finns den stjärnglans som skivan alldeles för ofta saknar.
Och vilka inflytelserika människor är Kent, Idde Schultz, Uno Svenningsson, Sophie Zelmani, Soundtrack Of Our Lives, Jumper, Bob Hund, Nils Erikson och Weeping Willows osams med eftersom de också saknas på en samlingsskiva med klent material, ännu klenare arrangemang och en förhållandevis blek artistskara.
/ Håkan
”Up”
”Anthology”
<< | Oktober 1998 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: