Blogginlägg från september, 1998

Hjärtat brittiskt fyllt med traditioner

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/9 1998.

Jag kom förvisso inte hem med Union Jack-mönstrad kavaj a la John Entwistle "My generation" 1965 efter semestervistelsen i England. Men däremot var hjärtat brittiskt och fyllt med traditioner, historia och nyuppväckt intresse för engelsk folkrock.
   Lätt hänt när man bor pÃ¥ landet i en gammal grindstuga i skuggan av det drygt 900-Ã¥riga Rockingham Castle. Där väggarna i det robusta stenhuset, med tre öppna spisar, varje kväll berättade sina egna historier om Henry VII, vÃ¥ldsamma inbördeskrig och den hänsynslöse Vilhelm Erövraren, som en gÃ¥ng lät bygga slottet. Innan Jon Blunds engelske motsvarighet the Sandman gjorde entré och förvandlade tankarna till drömmar och förhoppningar.
   Engelsk folkrock är en tämligen missförstÃ¥dd musikalisk genre i Sverige. Knappast uppmärksammad, snarare totalt nonchalerad. Med skivor som släpps i det här landet men via väldigt smala kanaler. Har nÃ¥gon läst en enda rad i svenska tidningar om Sandy Dennys sista konsert som nu finns dokumenterad pÃ¥ CD? Har nÃ¥gon i Sverige ens kommenterat att genren har en lysande framtid med en ung artist som Eliza Carthy som ledstjärna?
   Jag skäms att det behövdes en engelsk semester att upptäcka hur genuint slagkraftig och tidlöst odödlig den här musiken är. Tillsammans med den intressanta (och stundtals tragiska) historien om Sandy Denny i juninumret av Mojo är "Gold dust" (Island) en av Ã¥rets starkaste upplevelser. En liveskiva som, nästan otroligt, musikaliskt hÃ¥ller än i dag. Allra mest tack vare Sandys röst som bÃ¥de smeker och river.
   Eliza Carthy har gediget folkmusikpÃ¥brÃ¥ pÃ¥ bÃ¥de sin fars och mors sida, Martin Carthy respektive Norma Waterson. SÃ¥ egentligen borde jag inte vara sÃ¥ ruskigt överraskad av tjejens ljuvligt traditionella röst, gnistrande fiolspel och hennes egna lÃ¥tar pÃ¥ den sensationellt jämnstarka dubbel-CD:n "Red rice" (Topic). ÄndÃ¥ ger skivan en kick utöver det vanliga.
   Och varje gÃ¥ng jag lyssnar pÃ¥ de här skivorna känner jag doften av engelsk landsbygd och Ã¥terupplever sommarsemestern 1998: "Benjamin Bowmaneer" (Carthy) är lika smakfull som den grovt malda Rutland-korven pÃ¥ puben White Hart i Uppingham. "Solo" (Denny) är som en stillsam söndagkväll i restaurangen pÃ¥ Sondes Arms.
   "Time in the son" (Carthy) är lika andlöst vacker som solnedgÃ¥ngen över Rockingham-slottets vilda trädgÃ¥rd.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.