Blogginlägg

Genom musikhistorien på bara 24 timmar

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/3 1998.

Vi kan inte se framtiden utan att blicka bakåt. Teknologin förfinas dagligen, ändå får vi ständigt ta steg tillbaka och omvärdera våra rötter. Ena dagen läser jag i nya Mojo om nästa landvinning, DVD, och nästa dag landar tre vinylsinglar/EP i min hand. Det kallar jag att färdas genom hela den tekniska musikhistorien på 24 timmar.
   Vinyl är naturligtvis inte framtiden men är värd en långt mycket bättre och mer respektabel plats än en undanskymd garderob eller mörk källare. Och riktigt död blir vinylskivorna aldrig. Fast teknologiska nördar i slutet på 80-talet gärna gav sådana prognoser.
   Sanningen är att vinyl är bra mycket större och viktigare än exempelvis Mini-Disc och DCC som vi knappt lärde oss stava till innan de tynade bort. Nej, vinyl försvann aldrig riktigt. Och renässansen känns. Inte bara genom de tre skivorna som just nu ligger framför mig. Det finns fler tecken i samma riktning.
   När det stora multinationella skivbolaget EMI förra året firade 100 år återutgav de en mängd av sina klassiska skivor - på vinyl. Engelska tidningen Record Collector listar under den underbara vinjetten "7" of pleasure" varje månad nyutgivna vinylsinglar. Främst hämtad från den engelska indiemarknaden som är stora vinylförespråkare.
   Där någonstans tar det nya svenska skivbolaget Low Impact Recordings, med säte i Örebro, sats med enbart vinyl på programmet. Med grupperna Strollers och Sewergrooves. Förträffligt förpackade singlar/EP i hårda pappomslag, läckra etiketter och olika logotyper. Genomarbetat men anspråkslöst. På samma sätt är mono tillbaka som ett alldeles förträffligt ljud att förmedla musik med genuina rötter.
   När artister och grupper ägnar mer tid åt stereoeffekter än låtar och produktion är det verkligen på sin plats att slå ett slag för mono. Därför känns det så naturligt och följaktligen autentiskt att sparka liv i vinylskivspelaren när Strollers nya skiva anländer. På vinyl. I mono. En EP av klassiskt snitt med fyra låtar. Men varvantalet 33 rpm känns inte riktigt tidstroget.
   Men då är Mathias Lilja bra mycket mer trogen det gamla 60-talet, både som sångare, låtskrivare och gitarrist. Hans röst väller fram som, nu kommer klichéerna, "en ung Van Morrison" eller "en ung Eric Burdon" medan bandets sound av Farfisa, dist och fuzzbox fullbordar den utsökta resan i det förflutna. Som de aldrig själva upplevt men lyssnat in sig på med öron av guld. Mathias fyra låtar pendlar mellan Van, Animals och Tages. Och den begränsade vinylljudbilden är påtaglig och givetvis helt logisk.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.